Nationalism och globalism kan vara ett motsatspar

Inledning på samtal i Tankarnas trädgård
18 oktober 2020
Bertil Carlman

1. Att upptäcka världen och att hitta en samhörighet. Människor björnar och grisar.

När ett däggdjur föds knyter det först starkt an till sin moder innan det börjar ta in mer och mer av omvärlden. Människor björnar och grisar är helt lika i detta. Men efter ett tag kommer björnungen kanske att få uppleva något som småbarn och kultingar vanligtvis inte kommer att få uppleva.

Andra av dess art, framför allt björnhannar är farliga för björnungar. Kultingar och småbarn lär sig dock att de tillhör en grupp, en familj eller klan om man så vill. I denna grupp stärks förbindelserna hela tiden genom olika sociala verksamheter. Gnuggningar, kliningar, smek, lek m.m. För människor tillkommer visor, ramsor, berättelser t.ex. Tidigt kommer också olika kulthandlingar hos människor att bidra till att skapa ett vi. Omskärelse, böner till ”högre makter” eller offer till dessa stärker denna vi-känsla. Grunden för det speciella i människors knytning tillvarandra är språket. Detta vet vi nu inte är unikt.

Delfiner som lever i små flockar kommunicerar genom olika ljud mycket avancerat med varandra både när de jagar och leker. Vi vet också idag att kattens jamande är en del av dess kontaktsökning med människor, men bara det. Antagligen fungerar det på samma sätt som ett spädbarns gråt. Det väcker starka känslor av att vilja komma ljudgivaren till hjälp.Men katter är inget flockdjur som människor och deras ”språk” är inte alls så avancerat. Den grupp eller stam som människor levde i innan vi blev jordbrukare var på maximalt ungefär 50 stycken. Hjärn- och beteendeforskning (Anders Hansen) visar också att vi än idag rör oss med max 50 som vi knyter närmare an till.

Anders Hansen

2. Mamma, familj, stam. Mamma, familj, by, församling, landskap. Mamma, familj, församling, län, land. Och sedan då?

När våra förfäder blev jordbrukare skedde en förändring. Familjen blev oftast kvar som grundenhet men stammen, som var rörlig över en stor jaktyta kom att bytas ut mot byn, som var en geografiskt ganska väl definierad yta. Nu hände också något nytt. Födoinsamlandet kunde ge ett överskott t.ex. av säd eller torkad fisk. Det innebar också mer specialiserade arbetsuppgifter kom till. Vi får ett klassamhälle. I detta kom några avskilja sig från det gemensamma grundarbetet för att skaffa mat, kläder och skydd för väder och vind. En elit som härskade över mat-, klädes- och skyddsproducenterna växte fram. Dessa enheter på sådär 50 stycken kom sedan att slås ihop i än större enheter vilka kunde bli mycket stora och på många sätt också mycket avancerade t.ex. administrativt, trots den relativt enkla produktionsnivån. Det gamla Egypten är ett exempel.

Låt oss gå till Småland. De små länderna. Hur många var det? I detta Småland kom efterhand olika administrativa nivåer att införas. Med kristendomen kom till exempel församling1. Vi fick också härad2 som var mer av juridisk natur. De landskap3 som liksom Småland så skapades fick så småningom egna lagar och var i och med det egna enheter som människor kom att känna tillhörighet till utöver de 50 i byn. När dessa landskap slogs ihop kom de att bilda ett land4 mer i den betydelsen vi idag ger ordet. T.ex. Sverige, Italien, Kina osv.

3. Romer, kurder, rohingyer och samer har något gemensamt

Minns ni vad SD:s Björn Söder sa i samefrågan? ”Problem med för många nationer”. Och ni minns väl också vad Bo Frank tyckte för något år sedan om flaggning i Växjö på romernas nationaldag (8/4)? Samernas nationaldag (6/2) är gemensam för alla samer oavsett om de bor i Sverige, Norge, Finland eller Ryssland. Även för Romer, Kurder, Rohingyer, gäller att de är egna nationer.

Nu kommer vi in på vad mitt föredrag mer specifikt handlar om nationalism och globalism. Låt oss då kolla ordet nation lite närmare.

Wikipedia skriver:

En nation avser idag vanligen ett kollektiv av människor som förenas genom medborgarskap i en stat eller ett land, det vill säga en politiskt definierad befolkning och geopolitisk enhet. En äldre och idag mindre bruklig betydelse är folk – det vill säga ett kollektiv av människor som förenas genom gemensamt språk, kulturhistoria, religion, nationalistisk identitet och/eller hemland. På samma sätt är nationalitet idag vanligen synonymt med en persons medborgarskap i en stat eller ett land.

Har vi andra nationer i Sverige. Italienarna, finnarna, jugoslaverna som kom tidigare?

Vad är då en nationalstat? Wikipedia igen:

En nationalstat är en stat som är uppbyggd kring en nation, och en majoritetsbefolknings nationella identitet, till skillnad från ett rike som definieras av härskarens blodslinjer och militära territorium. Bonniers lexikon definierar nationalstat som “en geografiskt avgränsad stat vars befolkning i stort sett har samma härstamning, språk och kultur” och hänvisar till begreppet nationalism. Nationalstaten sägs ofta börja med den Westfaliska freden 1648, som markerade slutet på Trettioåriga kriget.

Och se där har vi det igen: nationalism!

Vi som kan vår historia vet att när Dackefejden var (1542–1543) var smålänningarna inte speciellt nationalistiska. Jag vet inte ens en gång om de definierade sig så ofta som smålänningar. De definierade sig nog snarare som t.ex. Ulrika från Västergöhl gjorde långt senare. (Utvandrarna). De struntade i att vara svenska och sålde hellre sitt smör neråt Skåne och Blekinge och fick bättre betalt.

4. Vilken är då vår identitet?

Under senare år har det i Sverige liksom på många andra håll i främst västvärlden, och om jag förstått saken rätt främst i en del media, kommit att bli viktigt att tala om sin identitet. Jag är svart, jag är homo, jag är bajenfan etc. Det har blivit så viktigt att när en svart historieprofessor i USA på ett BLM-möte ville ta upp frågor som pekade på att det var mängder med problem som fattiga oavsett färg hade gemensamt gentemot de rika klasserna, jag då blev han utvisad för att splittra BLM:s kamp för de svarta. (bl.a. G. Soros stöder BLM med stora belopp)

Ganska få arbetare definierar sig idag som arbetarklass i Sverige. Få ur det svenska arbetande folket tänker att de har mycket gemensamt med t.ex. det danska arbetande folket eller de fattiga somalier som tvingats fly och hamnat i Sverige. Mycket mer gemensamt än de i grunden har med den svenska överklassen.

5. Globalism eller nationalism eller båda?

Pandemin fick den pågående globalismen att spricka. EU:s ”fria rörlighet av arbete, tjänster och kapital” sjönk ihop som en sufflé kan göra. ”Frontstaterna” Grekland och Italien möter ingen solidaritet när det gäller flykting-mottagandet. Sveriges generösa flyktingpolitik är ett minne blott, och SD kan med rätta säga att deras politik har anammats.

Vi i Sverige är i första hand svenskar!

Den 6 mars 1886 skrev August Strindberg i ett brev:

UTKAST PÅ EN BIT PAPPER ÅT JÖRGEN

Om nationalitet är en ras eller stam, så är Sverige ingen nation. Om ett bolag är en förening av intressen, så är Sverige ett bolag.

Verkställande direktören, kungen, är fransman, stundom också norrman, och i vardagslag svensk, samt kan dessutom vara anställd i preussisk och rysk krigstjänst, såsom hedersöverste. Direktrisen tyska. (Talar hon svenska verkligen?) Sveriges störste man är finne (Nordenskiöld). Sveriges rikaste man är skotte (Dickson). Sveriges främste statsman är wallon (Louis de Geer). Sveriges förste skald är polack (Snoilsky). Sveriges finaste historieskrivare är österrikare (Geijer). Sveriges lärdaste fruntimmer är ryska (Kovalewsky).

Stockholms stads polismästare är palestinesare, Stockholms slottsintendent d:o, Skandinaviska bankens direktörer d:o, professorn i teckning vid målareakademien d:o, de två docenterna i Svensk litteraturhistoria vid Uppsala universitet d:o, d:o, o.s.v.

Tre fjärdedelar av svenska adeln äro tyskar. Landet regeras för närvarande av danskar (skånska lantmännen). För övrigt äro alla bönder och rikets övriga innevånare tyska, som lära hava invandrat under en berlinare, som hette Oden.

(ur August Strindberg, Ordet min makt. Läsebok för underklassen, sammanstäld av Jan Myrdal, sid 180 Aktiebolaget Sverige)

Ulrika från Västergöhl eller Alfred, han som sjöng ”Fattig bonddräng” ja de definierade sig nog bägge som i första hand tjänstehjon, långt nere på den sociala stegen. Sedan kanske som smålänningar och svenskar, kanske. 

Om vi går tillbaka till Dackes tid, då Sverige allt tydligare växte fram som ett feodalsamhälle så var klasskillnaden mellan de närande och de tärande, som Strindberg kallade dem, den skillnaden var mycket tydlig. De närande, bönderna, gjorde dagsverken eller gav tionde till de tärande, konungamakten, prästerskapet och adeln. Böndernas arbete försörjde både dem själva och överheten. Kan man något lite om kapitalismen som vi nu lever under, så vet vi att vi fortfarande har ett klassamhälle med närande och tärande. De som klarar sig fram till nästa löning eller möjligen något längre är de närande. Och det är dessa som gör och gjort så att de tärande kan leva i överflöd. Och skillnaden ökar nu igen. Pandemin har ökat den än mer, språngvis.

När ett land går ut i krig t.ex. Tyskland 1914 är det viktigt för regeringen att påpeka ”vi är hotade av dem vi tvingas gå i krig emot”. Eller om ett land står inför en flyktingkris som Italien eller Grekland eller för den delen Sverige idag kan det vara viktigt för överheten att undvika att tala om att vi är medskyldiga till flyktingarna som kommer från Syrien, eftersom vi stöder EU:s och NATO:s krigs- och bojkottpolitik.

I boken Stridens skönhet och sorg 1914 skriver Peter Englund att de krigförande parterna gjorde ett misstag när de första krigsjulen lät sina respektive soldater träffas under det tillfälliga stridsuppe-hållet. Soldaterna upptäckte att de egentligen var bröder och blev påtagligt mer ovilliga att skjuta på varandra.

Det är idag lika viktigt som inför 1914, att göra vad man kan från överhetens sida så att ”vi närande” känner större samhörighet med det egna landet eller nationen än med ”de närande” från Syrien. Och då är det bra att stödja identitespolitik för då kan de tärande splittra de närande så att de inte börjar driva en gemensam klasspolitik.

6. Ur en artikel av köksbiträdet Robert Mathiasson, Alingsås

“Eftersom jag är marxist är jag emot dagens migration?”

”Hur kan du som är marxist vara mot migration?” ”Är inte du internationalist?” Två frågor som ofta dyker upp i mina flöden på sociala medier. Svaret är enkelt: Jag är mot den nyliberala migrationen just för att jag är marxist.

Och ja, jag är internationalist. Det betyder just inter-nationalist, dvs mellan nationer. Jag tror på ett samarbete mellan självständiga och jämlika länder, där vi ger stöd till varandra att bygga våra olika länder så att de blir bra att leva i dem för så kallat ”vanligt folk”.

Länder ska inte vara affärsföretag, öppna för det globala kapitalet att exploatera och vars välstånd mäts utifrån antalet dollarmiljardärer eller börsstatistik.

Den fria rörligheten av kapital, arbetskraft, varor och tjänster – som inte alls är ”fri”, utan styrd för att passa de klasser som tjänar på globalismen – utgör ett av de största hindren för just en sådan internationalism.

Istället för samarbete mellan självständiga och jämlika länder, eller för den delen individer, skapar systemet motsättningar och en ordning där den ena försöker vinna på den andras bekostnad. Och det är precis så systemet är tänkt att fungera.

Arbetare i alla länder, konkurrera!”, parafraserade en gång direktören Percy Barnevik Kommunistiska Manifestets berömda paroll. Det är denna våta dröm hos direktörer, storbolag och de politiska eliterna som finns bakom det migrationsdokument som FN antog härom året.

Om man skrapar bort alla flufford om solidaritet och humanitet, är det ett dokument för att ge FN-sanktion åt den världsordning som ska göra det möjligt att konkurrera ut arbetare i alla länder mot varandra.

En konspiration? Javisst, en sammanslutning av världens eliter. Som dramatikern Bertolt Brecht sa, har klassfienden både namn och telefonnummer. I det här fallet är hans namn Peter Sutherland. Något telefonnummer har han inte, för han dog strax innan dokumentet undertecknades. Sutherland hade under lång tid varit ledande i att förbereda dokumentet. Innan dess var han EU-kommissionär med ansvar för konkurrensfrågor m.m.

Percy Barnevik – som arbetade ihop med Sutherland inom Wallenbergsfären – har jämfört Sutherland med ”Henry Kissinger när det gäller att överföra politisk ställning till nytta för näringslivet”. [”Svenskt Näringsliv är företagsamhetens röst i Sverige” där ingår inte de anställda; arbetarna.]

Sutherlands karriär visar hur intimt förknippade frågor om EU, migration och frihandel är. Syftet bortom de vackra honnörsorden är att få till en ordning där hela världens arbetskraft står till kapitalisternas förfogande. Inom nationalekonomin kallas det Global Labor Arbitrage, att spekulera i arbetskraftens olika värde i olika delar av världen.

Under nyliberalismens årtionden har den arbetskraft i världen som är tillgänglig för kapitalistisk exploatering mer än fördubblats, från 1,5 till 3,3 miljarder. Nästan hälften arbetar under prekära förhållanden [t.ex. filipinos i arabvärlden] och hundratals miljoner arbetare jobbar för knappt en dollar om dagen.

Om jag nu ska bli lite marxist. Den gamle skäggige tysken använde begreppet ”den industriella reservarmén”. Med det menade han den pool av arbetskraft som står till kapitalets förfogande, men som inte har båda fötterna inne på arbetsplatserna.

Enklare uttryckt: Det är den grupp av människor som bildligt talat står utanför din arbetsplats och som chefen alltid kan peka på och säga till dig att ”om det inte passar så kan någon av dem få jobbet istället”.

Idag menar ekonomer att denna ”industriella reservarmé” omfattar mellan 50 och 60 procent av den totala arbetskraften i världen. Och som redan Marx konstaterade sätter en stor reservarmé en ständig press nedåt på arbetskraften. Men då gäller det att kapitalet skaffar sig möjlighet att spela ut den ena gruppen mot den andra.

Utflyttning av produktion till låglöneländer i Syd är den ena sidan av saken, inflyttningen av billigare arbetskraft från Syd till Nord den andra sidan av samma process.

Detta är huvudsidan i de migrantströmmar som nyliberalismen och globaliseringen skapat. Endast en liten del av världens migranter flyr från krig. Den största anledningen till migration är fördrivning från jordbruk, arbetslöshet, bristande framtidsutsikter eller överkvalificering för de jobb som står till förfogande i hemlandet.

Av de miljarder människor som kapitalismen frigör för exploatering samlas en allt större del i den växande slummen i megastäder. Idag bor en miljard människor i dessa slumområden, som i praktiken är en ansamlingsplats av potentiell och billig arbetskraft för det globalt verkande finanskapitalet. Inom bara några årtionden räknar FN med två miljarder människor i dessa slumområden.

En inte obetydlig del av dessa människor migrerar för att hitta någon kapitalist som är beredd att köpa deras arbetskraft. I fallet Sverige saknas efterfrågan på en stor del av denna arbetskraft. Istället fyller migrationen rollen i att undergräva både ekonomin och det folkliga stöd för de välfärdssystem som byggdes upp under 1900-talet. Ett välfärdssystem vars förutsättning är nationalstaten, dvs en geografisk och befolkningsmässig avgränsning.Det var detta Sutherland och Barnevik ville och därför kunde de glädjas när de såg antalet migranter över nationsgränser nästan tredubblats under nyliberalismens era – från 84 miljoner 1975 till 244 miljoner 2018.

Det tidigare nämnda globalistiska FN-dokumentet som fastslår fattiga människors ”rätt” att lämna sina hemländer kan jämföras med det inter-nationalistiska dokument som FN:s generalförsamling antog 1974, ”Chartan för staters ekonomiska rättigheter och skyldigheter”. Då handlade frågorna om hur länder, inte minst de nyligen frigjorda kolonierna, skulle kunna bygga upp självständiga stater och ekonomier. Man slog fast rätten att förstatliga utländska tillgångar, att ingå karteller för att få till rättvisa och jämställda bytesförhållanden med rika länder och storbolag. Inte konstigt att globalisterna fick skrämselhicka!

Ett av de sista länderna under den antikoloniala kampen att försöka bryta sig fri från den globalistiska ordningen var Burkina Faso på 1980-talet under ledning av Thomas Sankara.

Sankara fastslog att målet var oberoende och folklig stolthet. Därför motsatte sig Burkina Faso lån, bistånd och välgörenhet från västvärlden. Att man skulle låta sitt land bli en arbetskraftsdepå för att förse den rika världen med billig arbetskraft fanns inte på kartan. Men i oktober 1987 mördades Sankara i en väststödd kupp. Burkina Faso, liksom resten av tidigare kolonier, dränktes i skulder och tvingades in i beroendeställning.

Ett drygt år efter mordet på Sankara strandade den första båten med döda afrikanska migranter på den spanska sydkusten. Möjligheten att bygga trygga och värdiga liv i hemlandet ersattes med migrationen.

Den marxistiske ekonomen Samir Amin, som dog härom året, ställde den retoriska frågan: ”Kan man reducera rätten för de fattiga som befolkar vår planet till rätten att emigrera till den rika västvärlden?”

De migrationshyllande vänsterliberalerna har blivit vår tids kolonialtjänstemän som kan göra karriärer på att förvalta systemet och samtidigt utnyttja överutbudet på billig arbetskraft till att göra det egna livet billigare och bekvämare.

Jag står kvar vid en internationalistisk ståndpunkt, istället för att anpassa mig till globalismen.

(2.10.20 Vi som bygger landet.se)

Slutar Roberts artikel.

Noter

1)En församling är inom kristna samfund en grupp som regelbundet firar gudstjänst och bedriver olika verksamheter tillsammans. I Sverige och Finland har sedan medeltiden territoriet för en kyrkas och en kyrkoherdes territoriella församling utanför städerna inom Svenska kyrkan traditionellt kallats socken.

2)Ett härad (pl. härad, härader eller häraden) är ett mindre folk- och landområde, vars huvudsyfte ursprungligen verkar ha varit av rättslig natur, nämligen upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet.

3)Landskap är geografiska områden som vanligen bygger på en äldre politisk indelning och är grundad på kulturella och geografiska särdrag som många människor starkt identifierar sig med än i dag. Därför lever landskapen kvar i bland annat ortnamndialekterfolkdräkter samt gamla traditioner av olika slag, och varje landskap har sina egna landskapssymboler. I många länder lever en gammal indelning kvar även om det finns betydande skillnader mellan historiska landskap och nuvarande formell indelning.

4)Ett land är ett landområde som utgör, eller har utgjort, en självständig eller självstyrande politisk enhet. Detta behöver dock inte betyda att landet utgör en egen självständig stat (vilket är vanligt i vardagligt tal) utan det kan ingå i ett större rike.

5)Dackefejden var ett bondeuppror mot Gustav Vasa åren 1542-1543, under ledning av Nils Dacke, en bonde från Vissefjärda i södra Småland.

Kommentar 2020-10-20:
På föredraget den 18.10 om globalism och nationalism påpekade Mobergexperten och den mycket smålandskunniga Ulf Nilsson att den bild som föredragshållaren gav av N. Dacke inte var riktigt korrekt. Den var alltför starkt präglad av hur Gustav Vasa ville framställa honom.

/B. Carlman/föredragshållare

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *