Det Globala Nord lever på intellektuella avgifter

Introduktion av Bertil Carlman

Ju mer vi lär oss om vad nykolonialism och imperialism är, desto bättre rustade blir vi i kampen till stöd för det Globala Syd, kampen mot just nykolonialism och imperialism, vilka två idag har som sitt mest krigiska centrum i USA-imperialismen. Nog vet vi att det mesta som hindrar en mer harmonisk framtid för jordens folk kommer från det Globala Nord. Nog har flera av oss äntligen också förstått, att stora delar av den välfärd, som vi under många år haft i till exempel Skandinavien, berott och ännu beror på billiga råvaror från det Globala Syd, och en dåligt betald arbetar- och bondeklass i det Globala Syd. Men hur väl har vi känt till det som Vijay Prashad skriver om nedan?

Ursula von der Leyens skumraskaffärer med ’Big Pharma’ bör vi naturligtvis vara medvetna om, liksom om hur även regeringarna i Sverige, Norge och Danmark genom sin passivitet varit medskyldiga till, att människorna i det Globala Syd, under den så kallade coronapandemin, aktivt av bland annat EU-byråkratin hindrades från att snarast möjligt få tillgång till de vacciner som de önskade.

Men visste vi fullt ut att delar av vår välfärd, den välfärd som vår överhet nu gradvis urholkar, bland annat för att satsa på krigsindustri, också beror på intellektuella avgifter som patent och licensavgifter? TRIPS-avtalet hade åtminstone aldrig jag hör talas om tidigare.

Det är svårt att överdriva vad en lössläppt kapitalism, i form av nykolonialism och imperialism, kan skapa för skador för jordens alla folk.

P.S.
När jag nyligen frågade Microsofts AI, copilot, om Ursula von der Leyens skumraskaffärer fick jag följande svar:

”Det senaste kring Ursula von der Leyen och covid-vaccinerna rör en rättslig och politisk kontrovers om transparens och ansvar inom EU:

 SMS-KONTAKTER MED PFIZER

• Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, hade privata sms-konversationer med Pfizers vd Albert Bourla inför ett stort vaccinavtal under pandemin.
• Dessa sms ledde till ett avtal om 1,8 miljarder doser covidvaccin, det största EU någonsin slutit.
• Avtalet uppskattades vara värt över 20 miljarder euro.

 DOMSTOLSKRAV PÅ ÖPPENHET

• EU-kommissionen vägrade initialt att lämna ut sms:en, vilket ledde till att New York Times stämde kommissionen.
• I maj 2025 slog en EU-domstol fast att sms:en måste lämnas ut, eftersom de omfattas av offentlighetsprincipen.
• Domstolen ogiltigförklarade kommissionens tidigare beslut att neka tillgång till meddelandena och kritiserade bristen på rimliga förklaringar till varför de inte sparats.

 KONSEKVENSER OCH KRITIK

• Kritiker menar att von der Leyens agerande underminerar transparens och ansvarsskyldighet inom EU.
• Det har också avslöjats att fyra miljarder euro i vaccindoser blivit oanvända, vilket väckt frågor om avtalets omfattning och behov.
• Europeiska ombudsmannen har tidigare påpekat administrativa missförhållanden i hanteringen av sms:en”

/Bertil Carlman

_____

Det Globala Nord lever på intellektuella avgifter

Trots snabba tekniska innovationer är länder i det Globala Syd fortfarande fångade i immateriella rättigheter som domineras av det Globala Nord, vilka är utformade för att generera oändligt intresse genom patent och licensavgifter – vilket berövar dem rikedom och hämmar deras utveckling.

Kära vänner,

En hälsning från skrivbordet hos Tricontinental: Institute for Social Research.

Siffran i diagrammet ovan, baserad på data från Internationella valutafonden, är ingen överdrift. Trots den växande tekniska och industriella kapaciteten i länderna i det Globala Syd, fortsätter länder och företag i det Globala Nord att äga patent på immateriella rättigheter för viktiga produkter, vilket låser in Syd i obegränsade system för patentbetalningar. Det handlar bland annat om patentbetalningar för läkemedel, digital teknik (t.ex. licensavgifter för programvara och infrastruktur för telekommunikation) och jordbruksprodukter (t.ex. genetiskt modifierat utsäde, konstgödsel, bekämpningsmedel och utrustning). Vetenskapliga och tekniska framsteg har verkligen accelererat i det globala syd, med flera länder – särskilt i Asien – som utvecklar sofistikerad höghastighetståg, grön teknik och infrastruktur för telekommunikation. Men även inom dessa sektorer fortsätter de flesta länder att betala stora avgifter till företag i det Globala Nord som äger patent på nyckelkomponenter.

Det finns fem sektorer där obalansen i patentrelaterade betalningar är allvarligast (med andra ord där länderna i det Globala Syd betalar betydligt mer i royalties och licensavgifter än de får i gengäld):

1. Läkemedel. Läkemedelspatent ägs till stor del av företag baserade i Europa, Japan och USA. Ett färskt exempel på det höga priset för tillgång till viktig medicinsk teknik var kostnaden för att importera mRNA-vacciner under covid-19-pandemin. Flera länder på södra halvklotet, som Sydafrika och Indien, drabbades av förseningar och uppblåsta kostnader för vaccinupphandling på grund av patentrestriktioner och begränsad tekniköverföring. (Sydafrika valde så småningom att köpa vaccin från Indiens producenter av generika (Synonympreparat) – som Cipla och Serum Institute – vilket sparade landet cirka 133 miljoner dollar under tre år.)
2. Informations- och kommunikationsteknik (IKT). Varje komponent i informations- och kommunikationstekniken – från programvara och hårdvara till halvledare och mobila nätverk – kostar länderna i det globala syd en motsvarande lösensumman för en kung. Detta beror inte bara på priset på de fysiska produkterna i sig, utan också på de höga licensavgifterna för den underliggande tekniken, som ofta kontrolleras av exklusiva patentpooler (konsortier av företag som gemensamt förvaltar och licensierar viktiga patent).
3. Industriella maskiner och tillverkningsteknik. Patent för viktiga CNC-maskiner (Computer Numerical Control) (automatiserade verktyg som används vid precisionstillverkning) tillsammans med robotik och annan precisionsutrustning (som alla är avgörande inom fordons-, gruv- och textilsektorerna) ägs till stor del av företag i det globala nord. Som ett resultat av detta tvingas länder i det Globala Syd som vill industrialisera denna teknik att betala löpande licensavgifter i stället för att utveckla eller producera den på hemmaplan.
4. Bioteknik inom jordbruket. En handfull företag – som DuPont, Monsanto (Bayer) och Syngenta – kontrollerar viktig bioteknik inom jordbruket, inklusive gödningsmedel, genetiskt modifierat utsäde och bekämpningsmedel, som alla distribueras genom kostsamma licensavtal. Denna monopolkontroll begränsar inte bara möjligheten för jordbrukare i det Globala Syd att få tillgång till eller utveckla alternativ – vilket ökar beroendet av utländska företag och ökar produktionskostnaderna – utan undergräver också utsädessuveräniteten och bidrar till miljöförstöring genom monokulturjordbruk, överanvändning av kemiska produkter och förlust av biologisk mångfald.
5. Grön teknik. Viktiga innovationer inom batterisystem, solpaneler och vindkraftverk skyddas av patent som till stor del innehas av företag i det globala nord, vilket gör tekniköverföring omöjlig. Som ett resultat av detta måste länderna i det Globala Syd betala orimliga licensavgifter för att införa dessa tekniker, vilket begränsar deras förmåga att självständigt utveckla hållbara energisystem.

Dessa skillnader beror till stor del på den monopolistiska kontroll över innovationer och immaterialrättsliga regimer som företag i det Globala Nord har. Det hindrar länder i det Globala Syd från att bygga konkurrenskraftiga alternativ. Bristen på kapacitet för forskning och utveckling (FoU) i små och medelstora ekonomier på södra halvklotet spelar en enorm roll när det gäller att reproducera dessa skillnader.

Denna brist på FoU-kapacitet har sina rötter i ett kolonialt arv, som har lämnat många länder i det Globala Syd med underutvecklade utbildningsinstitutioner, särskilt inom de avancerade vetenskaperna. Det förvärras ytterligare av det nykoloniala migrationsmönstret som ser begåvade studenter ge sig av till det globala nord på jakt efter karriärmöjligheter. Slutligen har staterna i det Globala Syd misslyckats med att bygga upp det politiska inflytande som behövs för att utmana internationella system för immateriella rättigheter, som bevarar de fördelar som länderna och företagen i det Globala Nord hade under tidigare epoker.

År 1986 inledde det globala nord – med USA i spetsen – den åttonde rundan av Allmänna handels- och tullavtalet (GATT), även känt som Uruguayrundan. De tidigare sju omgångarna av GATT hade i första hand fokuserat på tullsänkningar mellan Atlantstaterna och Japan, med liten inblandning från den tidigare koloniserade världen. Men Uruguayrundan ändrade dagordningen: i utbyte mot tillgång till marknaderna i norr pressades sydstaterna att riva hinder för investeringar, teknik och tjänster i norr och att se över sina lagar om immateriella rättigheter. Under denna period framstod de nordliga monopolföretagens komparativa fördelar inom immateriella rättigheter och tjänstesektorn som enormt lönsamma.

Det är viktigt att notera att utkasten till förhandlingarna i Uruguayrundan inte kom från de länder som satt vid bordet, utan från mystiska grupper som koalitionen för immateriella rättigheter och koalitionen för multilaterala handelsförhandlingar. Det visade sig att dessa koalitioner inte bestod av länder, utan av lobbygrupper från viktiga monopolföretag i det Globala Nord som DuPont, Monsanto och Pfizer, vilka drev på för att revidera begreppet immateriella rättigheter. Före Uruguayrundan kunde patent endast tas på den process genom vilken en innovation utvecklades, vilket gjorde det möjligt för andra individer, företag och länder att uppnå samma slutresultat genom en annan metod och möjliggjorde bakåtkompilerade innovationer. Uruguayrundan ändrade denna princip genom att hävda att slutprodukten i sig skulle vara patenterbar, vilket innebar att patentinnehavaren fick ersättning oavsett vilken process som användes för att uppnå slutprodukten. Detta skulle bli känt som avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter eller Trips-avtalet.

Tio länder på södra halvklotet (Argentina, Brasilien, Kuba, Egypten, Indien, Nicaragua, Nigeria, Peru, Tanzania och Jugoslavien), med Brasilien och Indien i spetsen, började mötas för att diskutera farorna med Uruguayrundan. Denna grupp av tio (G10) hävdade att den nya strategin skulle leda till teknologisk svält i det Globala Syd, med minimal tekniköverföring utom till en hög kostnad och en virtuell kollaps av den inhemska tekniska utvecklingen. Ett tag såg det ut som om G10 skulle kunna vinna vissa eftergifter, men USA utövade påtryckningar och gruppen började spricka. 1989 gav Brasilien och Indien med sig, och gruppen upplöstes.

Debatten började då inriktas på meningsskiljaktigheter mellan Förenta Staterna och Europeiska Unionen om jordbrukssubventioner. När Uruguayrundan avslutades 1994, accepterade det globala syd den nya, ödesdigra ordningen för immateriella rättigheter och de regler som följde av den. TRIPS-avtalet blev hjärtat i Världshandelsorganisationen (WTO), som inrättades året därpå.

Nio år senare bildade Indien, Brasilien och Sydafrika ett block kallat IBSA, som krävde undantag från immateriella rättigheter och tvångslicensiering för viktiga mediciner – särskilt antiretrovirala läkemedel mot HIV/AIDS. Deras insatser bidrog till WTO:s beslut av den 30 augusti 2003 att tillfälligt lätta på vissa skyldigheter i TRIPS-avtalet, vilket gjorde det möjligt för länder utan tillverkningskapacitet, att importera generiska läkemedel med tvångslicenser. Även om detta inte vände upp och ner på den underliggande logiken i TRIPS-avtalet (även känt som TRIPS-principen), säkerställde det begränsade lättnader för vissa läkemedel. (Gates och Clinton-stiftelsernas löfte från 2003 om att minska kostnaderna för HIV/AIDS-mediciner var å andra sidan en rökridå för att skydda det bredare TRIPS-ramverket.) Denna tidiga allians mellan Brasilien, Indien och Sydafrika växte så småningom till BRICS-blocket 2009 efter början på den atlantiska världens tredje stora depression 2007. Även om BRICS har lanserat viktiga initiativ inom hälsa och teknik har man inte lyckats underminera TRIPS-principen.

Under 1980-talet började regeringar i det Globala Syd att ta upp frågan om vad som senare skulle kallas biopirateri. Vad de menade var att många så kallade moderna innovationer – särskilt inom jordbruk och läkemedel – hade sitt ursprung i traditionella kunskapssystem som utvecklats av bönder och healers i Afrika, Asien och Latinamerika. Argumentet ledde inte till några större framsteg i allmänhet, även om anklagelserna om biostöld i några få banbrytande fall – som W. R. Graces försök att patentera neembladet från södra Asien och Phytopharms försök att utveckla hoodia, som traditionellt används av San-folket i södra Afrika – tvingade företagen att antingen ge upp sina patent eller dela med sig av sina vinster. Debatten om biostöld ledde till ett fördrag från Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO) som krävde att företag skulle avslöja ursprunget till de genetiska resurserna och traditionell kunskap som används i deras produkter. Detta fördrag undergrävs dock ofta i praktiken. Bortsett från att understryka att denna typ av avslöjanden inte har skett tidigare, har det inte gett några betydande fördelar vare sig för ursprungsbefolkningar eller de länder där de bor. TRIPS-avtalet åsidosätter i själva verket WIPO:s bestämmelser, vilket ger företagen stor frihet att utnyttja traditionell kunskap.

Att tänka på biostöld och immaterialrättsliga regler framför spridning av grön teknik tar mig till den mexikanska poeten och före detta ambassadören Homero Aridjis värld, vars Selva Ardiendo (Djungeln i brand) kan vara en bra varning mot de regler som kväver världen:

The saffron skies resemble tropical Turners.
The dancing palms are kissed by voracious tongues.
The howler monkeys leap from crest to crest.
Through the billows of smoke, companies of parrots
with singed tails go searching for the sun
that watches them covertly, like a putrid eye.

Varma hälsningar

Vijay

____

Översättning: Bertil Carlman

Artikeln i original: The Global North Lives Off Intellectual Rents: The Twenty-Sixth Newsletter (2025) | Tricontinental: Institute for Social Research