När drömmen om Amerika skingras 1/2

Drömmen om Amerika började ta form i Sverige redan under tidigt 1800‑tal, men slog igenom på allvar kring 1840-talet när de första organiserade utvandrargrupperna reste och spred berättelser om frihet och möjligheter i USA

Det finns minst två slag av «Amerikadrömar». Vi har «Drömmen om Amerika» och så har vi «Den amerikanske drømmen». Den förra är till stor del beroende av hur verkligheten bakom den senare utvecklas. Vi ser nu hur den verkligheten förändras så snabbt, att det är svårt att hänga med, även för skickliga analytiker av det geopolitiska läget. Den styrande politikerkasten i Europa hänger inte alls med, och beter sig därför som en flock höns när duvhöken, hønsehauken, kommer flygande: högt kackel och mycket flaxande med vingarna.

«Drömmen om Amerika» var länge stor i Sverige; ja i hela Europa. När jag var barn mot slutet av 1940-talet, läste och berättade min mor många sagor för sina fem barn. Så gör mödrar, och sagorna skall vara både hemska, spännande, undervisande, vackra och just drömska. Min mor kunde ibland i sina berättelser väva in en stor fantasi. Hon kunde säga att hennes pappa, vår morfar, hade flyttat till ’Amerika’ när hon var liten. Han kanske skulle komma tillbaka till oss en dag, och då vara ganska rik? Berättelsen var inte sann, men den var definitivt inte osannolik. Sanna berättelser av liknande slag, finns väl dokumenterade över hela Europa. I Småland, varifrån flertalet svenska berättelser kommer, finns mycket fakta om utvandringen i Utvandrarnas hus, och Vilhelm Moberg är den mest kände historieberättaren om svenskar som tog sig till USA.

Drömmen om Amerika började ta form i Sverige redan under tidigt 1800‑tal, men slog igenom på allvar kring 1840-talet när de första organiserade utvandrargrupperna reste och spred berättelser om frihet och möjligheter i USA.» «Redan 1820 – 1840 återvände enstaka äventyrare och sjömän med berättelser om USA:s billiga jord och sociala rörlighet. Dessa berättelser lade grunden för en romantiserad bild av ’Amerika’ som ett land där ’alla kunde lyckas’. Detta blev startskottet för den stora emigrationen som i Sverige kulminerade mellan 1860 och 1920.

Mellan 1830 och 1930 emigrerade 1,3 miljoner svenskar till Nordamerika. Under samma tid emigrerade ungefär 900 000–1 000 000 norrmän och cirka 300 000–350 000 danskar dit. Detta gör Norge och Danmark till två av de mest utvandringsintensiva länderna i Europa i förhållande till sin befolkning.

Den stora vågen från Sverige kom efter 1860, då fattigdom, missväxt och sociala hinder i i hemlandet mötte lockande löften om arbete, jord och ett nytt liv i USA.

Även nerskrivna sagor, till exempel Astrid Lindgrens böcker om Emil i Lönneberga, översatt till mer än 100 språk, har referenser till drömmen om Amerika. Länge kunde man också höra om t.ex. amerikafläsk. 

Begreppet amerikafläsk började användas i Sverige under slutet av 1800-talet, när stora mängder billigt, saltat fläsk importerades från USA. Importen ökade kraftigt från 1870-talet och framåt, och ordet blev snabbt ett vardagligt uttryck – ofta laddat, eftersom många svenska bönder upplevde att den billiga importen pressade priserna på inhemskt fläsk. Under industrialiseringens genombrott blev saltat fläsk en viktig stapelvara, särskilt för arbetare och skogsarbetare.

Och så kom kylskåpen, Forden, filmerna, jeansen, musiken…..

På mina svärföräldrars sida finns många berättelser om utvandring – men också återvandring. Gemensamt för alla berättelser, från alla europeiska utvandrare, är att framgångarna betonas, samtidigt som misslyckandena tonas ner. Allt sades vara större i Amerika, från blåbär (Vaccinium corymbosum) till älgar (Alces americanus; världens största hjortdjur) och orkaner.

Berättelser om misslyckanden nådde sällan tillbaka till emigrationslandet. Men vi vet att 

Emigranter hade generellt högre psykisk belastning än hemmabefolkningen (isolering, ekonomisk stress, språkbarriärer), och att det i vissa svenskamerikanska tidningar från 1800– och tidigt 1900-tal förekommer rapporter om självmord, men dessa är anekdotiska, inte statistiska.

Drömmen om Amerika har varit en giftig drog, som trängt djupt ner i den svenska Folksjälen. Biverkningarna dröjer kvar, och en av dem är Russofobi. (Wikipedias förklaring har inte med den viktiga delen, och ljuger för övrigt om en del fakta rörande dagens Ryssland.)

Det kan med stor säkerhet sägas, att de europeiska utvandrarna till Nordamerika utgick från samma felaktiga uppfattning som många judiska utvandrare hade, när de emigrerade till Palestina. «Ett folk utan land kommer till ett land utan folk.» För torpare och fattigbönder från Sverige betydde ’land’ mark att odla, för ofta välmående europeiska judar betydde ’land’ en egen stat att härska över.

I ’Läsebok för allmogen’, som kom ut 1851, varnades det svenska folket för farliga resor, osäkra arbetsvillkor, «moraliska faror» och risken att hamna i fattigdom. Övergreppen mot ursprungsbefolkningen ignorerades fullständigt. Vi europeiska barn lekte «indianer och vita». När en av mina systrar, gift med en indier (inte indian), kom till Kanada mot slutet av 1960-talet, fick hon själv se rasismen, bland annat på en barnavårdscentral i Saskatoon. Hennes man gav en kortärmad vit skjorta till mig. Han ville inte bli klassad som «en sån där». Indianer i Nordamerika antogs alltså inte ha något eget land, eller rätt till det – precis som palestinierna i dagens Israel, enligt den härskande politiska kasten i Europa. Rasismen har många bottnar.

Samtidigt hade andra faktorer betydelse för hur ’drömmen om Amerika’ framställdes.

Svenska myndigheter var oroliga för att förlora arbetskraft och skattebetalare. Dessutom är det klart, att när så många svenskar emigrerade (nästan 1 miljon mellan 1850–1910), uppstod det brist på arbetskraft, särskilt inom jordbruk, bygg och industri. Detta ledde till: Högre löner för arbetare, särskilt de lägst betalda. Förbättrade arbetsvillkor, eftersom arbetsgivare behövde konkurrera om arbetskraften. Minskad lönespridning, då de lägsta lönerna steg snabbast. (Forskning från Uppsala universitet visar att svenska arbetarlöner ökade snabbare än i nästan hela Europa under andra halvan av 1800-talet.) Först senare, på 1860–1870-talen, kom mer positiva skildringar av USA.

Antalet européer som frivilligt utvandrade till Nordamerika var ca 30–35 miljoner. Men det är också väl känt, att ca 10–12 miljoner afrikaner fördes över till USA som slavar, från 1500-talet till 1800-talet med topp på 1700-talet.

Mindre känt är att även kineser deltog i bygget av «drömmen om Amerika». En del faktauppgifter säger att 

Ungefär 10 000–20 000 kinesiska arbetare kom till USA för att bygga den västra delen av den transkontinentala järnvägen under 1860-talet. ’Central Pacific Railroad’ hade svårt att rekrytera arbetskraft i väst, på grund av guldrushens konkurrens och inbördeskriget.

Orden ’kom till’ är en dålig beskrivning. Samma källa säger också att 

Kinesiska migranter, ofta unga män från Guangdong-provinsen, rekryterades i stor skala, och kom att utgöra upp till 90 % av arbetsstyrkan på vissa sträckor. Arbetsvillkor: Lägre lön än europeiska arbetare. Längre arbetsdagar. Bodde i separata läger. Utsattes för diskriminering och våld.

Här är ordet rekryterades bättre, men när man läser om arbetsvillkoren måste man börja fundera. Det hade säkert författaren Henning Mankell gjort, när han 2008 lät ge ut boken Kinesen. Han har säker läst om hur kineserna, precis som alla andra illa behandlade invandrare, gick till försvar (1). Idag kan vi också lyssna på hur professor Gordon H. Chang berättar om det (2).

I Wikipedias beskrivning av handlingen i boken, framkommer det mycket klart vad ’kom till’ och ’rekryterades’ egentligen handlar om: 

Boken byter efter detta fokus och börjar nu berätta en historia om en ung kinesisk man som under mitten av 1800-talet blir iväglurad till USA för att arbeta som slav på järnvägsbygget som just då håller på att dra fram genom Great Basin-öknen i Nevada. Denna del av boken ger en mycket bra redogörelse för förhållande, både på mänsklig och politisk nivå, som gällde i både Kina och USA under mitten av 1800-talet. Sedan byter boken ännu en gång fokus och inriktar sig nu på det moderna Kina och den rådande problematiken som Kina hela tiden stöter på i form av kval mellan gamla och nya ideal som ständigt ställs på sin spets.

Hur många av de ursprungliga invånarna i Nordamerika, som på olika vis dödades när invandrana med stor brutalitet lade grunden till ’drömmen om Amerika’, går bara att säga på ett ungefär. Generellt placerar forskare ursprungsbefolkningen någonstans mellan 4 och 20 miljoner människor. Oavsett hur många de var, sjönk antalet dramatiskt efter europeisk kontakt, till mindre än 6 miljoner år 1650.

Det som för många miljoner européer var ’drömmen om Amerika’, var för ursprungsbefolkningen, slavar från Afrika och järnvägsarbetare från Kina, en mardröm.

Idag år 2026 fortsätter ’drömmen om Amerika’ att skingras. Det vill säga, att en stor del av det som drömmen bygger på, radikalt har förändrats. Det har gått fort, i historiskt perspektiv oerhört fort. Den snabba skingringen av drömmen beror främst på hur Amerika självt, som USA-imperialism, deltagit i ödeläggelse av den. Sprängningen av Northstream 2 var ett sådant slag. När USA i rask takt började överge internationella överenskommelser, till exempel FN-stadgan, blev det flera slag.

Så kom USA-imperialismens egen amerikanska dröm – MAGA-rörelsen. Drömmen om hur USA skulle återta sin globala position. ’Den amerikanska drömmen’ precis som ’Drömmen om Amerika’ började förändras ännu kraftigare. Men såg alla drömmare detta? Såg alla drömmare bland hegemonens vasaller det? Det måste de ha gjort, för de var inte blinda. Men de vägrade att förstå. De förstod inte att chefens fullständigt oetiska och omoraliska handlingar i allt högre grad riktades mot dem, hans lojala men också korkade vasaller. Först nu, år 2026, när ledaren för MAGA-rörelsen, USA:s president, även rent geografiskt – Grönland – ger sig på sina vasaller, börjar de förstå det, som sedan länge varit klart för folken i det Globala Syd. En som bra förklarar frågan om Grönland, är den pensionerade översten och geopolitiske analytikern Jacques Baud (3). Hans raka och klara analys är naturligtvis extremt genant för våra ledare i Europa. Eftersom dessa ledare, särskilt EU-byråkratin, inte kan tåla sådana sanningar, är de fullständigt sanslösa och lagvidriga åtgärderna mot honom personligen, fullt begripliga (4). Den som är i en desperat situation, som ledningen i EU, tar ofta till desperata handlingar, särskilt om förståndet är begränsat.

Einar Tangen tar också upp frågan om Grönland, men även frågan om vad för typ av stat USA har kommit att bli (5). 

Kom ihåg att det här är 80-årsdagen av slutet på det anti-japanska imperialistiska kriget. Jag menar, fascismen ska ha besegrads då, och förhoppningen var att den inte skulle komma tillbaka. Och nu börjar man se den tydligt komma fram i Japan, även i USA. Det är det enda sättet man kan beskriva vad Donald Trump gör, det är fascism. Det här är precis vad Tyskland gjorde. De sa ’för vårt skydd måste vi ta över det här området’. Det var det allt handlade om. Och vad hände? Europa böjde sig. Det ledde till krig. Historien upprepar sig inte, men den rimmar.

Förre slovakiske vice premiärministern Stefan Harabin hade samma uppfattning om EU, då han blev frikänd nyligen i en domstol i Bratislava. «Här i EU är läget som det var i Tyskland under Goebbels» säger han bland annat. (6).

Den ena statschefen efter den andra bland vasallerna börjar alltså nu gnälla ynkligt. Förre generalsekreteraren i NATO gör en 180-graders svängning gentemot Ryssland, när han förstår att ’chefen’ på allvar tänker dra in sitt stöd i kampen mot ’Putin’ (7). Nuvarande generalsekreteraren, han med pappakomplex, bestämmer sig till slut för att «Hvad Fatter gjør, det er altid det Riktige».

Bossen talar om för Europavasallerna vad det är som gäller, och visar med karta hur hans Amerikadröm skall se ut.

Naturligtvis kommer ingen av dem att erkänna att NATO är ett organ för ett imperium som nu väldigt tydligt blivit fascistiskt. De bryr sig inte om fakta i frågan. De bryr sig inte heller om vad enskilda arbetare kan ha för bekymmer, vare sig det är i USA eller Europa. Det gör däremot Jay Reed, som både lyssnar och förklarar (8). I Tyskland är det till och med tvärt om. Där anklagar kanslern arbetarna för att vara lata, de sjukskriver sig i onödan (9). Vasallerna lyssnar inte heller på professor Catherine Liu, när hon metodiskt går igenom hur den ’amerikanska drömmen’ blir krossad (10):

Det kallas ’kill zone line’ eller något liknande. [Why has America’s ‘kill line’ gone viral in China?]Och jag tycker att det faktiskt är ett väldigt levande sätt att beskriva hur osäkra människors liv är i ett väldigt rikt samhälle. Även människor med jobb lever på gränsen till ekonomisk uthållighet. Och en gång fanns den amerikanska drömmen, att om man jobbade riktigt hårt och sparade pengar och var en bra anställd, så skulle ens liv vara stabilt, att ens liv skulle bli bättre och bättre. Och så är det helt enkelt inte längre.

Åren av liberal identitetspolitik får det att verka som, att varje identitetsgrupp borde kämpa mot andra identitetsgrupper som har lite mer privilegier än de själva. Men arbetarklassen och medelklassen blir utarmade. Jag skulle säga att de inte ens proletariseras, för åtminstone proletariatet hade sin arbetskraft, som de kunde sälja till arbetsköpare. Det finns höga arbetslöshetssiffror och även amerikaner har väldigt, väldigt dålig hälsa. Det finns ett enormt antal människor som har levt på socialbidrag, eftersom de har funktionsnedsättningar och faktiskt inte kan arbeta. Ett gott och välmående rikt samhälle borde kunna ta hand om människor med alla förmågor.

När det kriget tog slut [andra världskriget], fanns det fortfarande en känsla av offentligt ansvar för folket. Och USA var tvunget att kämpa för hjärtan och sinnen för att visa, att de var ett bättre samhälle än kommunistiska samhällen. Så Sovjetunionen var alltid en fiende, inte bara militärt, utan kulturellt, politiskt, konceptuellt och ekonomiskt. Och därför kom åtagandet, att försörja alla människor, åtagandet att lindra fattigdom som började på 1960-talet med JFK och med Lyndon B. Johnson, ur idén att den amerikanska demokratin var tvungen att bevisa sig som ett mer rättvist system, och att det fanns tillräckligt med pengar för att göra det, eftersom Amerika var ett tillverkningscentrum i världen. Efter Sovjetunionens fall, (det började faktiskt 1972, men ekonomin accelererade i sin avindustrialisering), flyttade [Amerika] sin industriella kapacitet ut till Asien, och för att bli av med sin rest, sin rebelliska rest av arbetarklass. Finansialiseringen av den amerikanska ekonomin och dess avindustrialisering tillsammans med Sovjetunionens fall, producerade en särskilt ondskefull form av kapitalism som jag kallar gangsterkapitalism. Man skulle kunna kalla det finansialisering. Det är en sorts kapitalism som övervakar avindustrialisering och försämringen av arbetskraftens villkor. Den amerikanska kapitalismen fram till Reagan och Sovjetunionens fall var mer socialdemokratisk i sina åtaganden.

Catherine Liu, som arbetar på ett universitet i USA, University of California, Irvine, vänder sig främst till en åhörarskara med kinesiskt ursprung, det framgår i det hon säger. De får en utmärkt förklaring.

(1). 1867 Chinese Labor Strike.

(2). The Transcontinental Railroad and the Forgotten Chinese Workers Who Helped Build It.

(3). Col. Jacques Baud: EU Drops a Bombshell While NATO Faces Serious Trouble.

(4). L’UE sanctionne un ex-agent suisse pour propagande pro-russe.

(5). Why Trump Wants Greenland (The Real Reason Will Shock You).

(6). RT News – January 14 2026 (09:00 MSK).

(7). Former NATO chief advocates for dialogue between the West and Russia

(8). Truck Drivers Are QUITTING Everywhere — Here’s Why.

(9). Merz slams German workers for getting sick too often.(10). Exposing US Poverty: How a Rich Country Keeps People on the Edge