Vad ska man tro på?

I början av 2000-talet, några år innan jag gick i pension, hade jag en elev som hette Jacob. Vid 13 års ålder blev han mycket intresserad av naturvetenskapliga ämnen; framför allt fysik. Under ett utvecklingssamtal när Jacob var 15, sade hans mamma, född i Polen, att hon inte riktigt förstod hur han ändrat intressen. Hon var pianolärarinna och tyckte inte om, att sonen tappat en del av sitt intresse av att spela piano.

Jag sade då till henne att Jacob uppenbarligen höll på med att bestämma sig för vad han klarade av att göra. Förutom piano och fysik sysslade han också med basketboll och ishockey. Mot slutet av samtalet kom vi in på frågan om tro.

Som alla barn och ungdomar, var också Jakob nyfiken på fakta rörande sina lärare. Inte bara om de var gifta, om de hade några barn eller vilket fotbollslag de höll på, utan också på trosfrågor. Ryktet hade föregått mig, så barnen visste att jag var ateist. Jag hade bland annat under lektioner i astronomi som en del av faktaförmedlingen gått igenom innebörden av kosmogoni, (läran om världens skapelse och utveckling. Den kristna varianten hittar vi i Genesis). Detta hade naturligtvis nått fram till Jacobs mamma, som var en djupt troende katolik. «Har du ingen tro?» frågade hon mig. «Jovisst har jag det,» svarade jag. «Jag tror på mina elevers förmåga att skapa ett bättre samhälle när de blivit vuxna.» För henne var det inte ett tillräckligt svar, men hon visste att Jacob var mycket nöjd med undervisningen, och lät sig nöjas.

1983 var ett riktigt torrår. En dag i slutet av juli det året pratade jag med min granne Anders om det. Anders var deltidsbonde och barnfödd i Lyåsa by där jag och min hustru något år tidigare köpt den förfallna mangårdsbyggnaden till ett av de nerlagda jordbruken i byn. Lyåsa by ligger uppe på en mycket stor drumlin. Samtalet mellan Anders och mej handlade om hur det kunde komma sig att man på havren kunde se, att det var torrare både i byn Målen, som ligger norr om Lyåsa och i byn Strömhult, som ligger söder om Lyåsa, som ligger söder om Lyåsa. Anders tyckte det borde vara tvärt om, eftersom regnvattnet rinner neråt. Som gammal lärare i geografi började jag då tala om att det kanske hade att göra med vad som hände under istiden, när även Lyåsa var täckt med ett stort lager av is. Anders, vars hustru var ivrigt troende Jehovas vittne, tittade storögt på mig och sa «Tror du på istiden?» Några år senare fick jag veta att även Anders blivit medlem i Jehovas vittnen. När jag frågade honom om det sa han «Om man nåt skall tro, kan man likaväl tro på det.»

Den djupt religiöse Kevin Warmsley (affärsman från USA, grundare av Direct Equipment och tidigare US Army‑veteran) är ett bra exempel på personer som allvarligt funderar på vad som är tro, och vad som är vetande, och hur de påverkar varandra. Han har bott i Kina sedan maj 2012, och han startade sitt utmärkta och faktaspäckade «Inside China business» på You Tube för styvt två år sedan. Så här presenteras kanalen:

Viktiga insikter och strategier för globala företagare och ledare, från världens fabriker och leveranskedjor. Vi bor och arbetar i Kina och reser mycket över hela landet för att hitta produkter av högsta kvalitet till konkurrenskraftiga priser för utländska marknader. I många av våra videor ber vi i tysthet för världsfred och att vårt innehåll är användbart för våra lyssnare.

Den åttonde februari kom ett mycket speciellt avsnitt: Prayers going on, factory visits going up, Substack for support: a 2-year channel update. Kevins tro på landet som är «socialistiskt med kinesiska förtecken» är helt klart av dubbel natur. Kevin inleder avsnittet med följande ord:

God morgon. ’Inside China business’ startade på YouTube för två år och två månader sedan. Jag har varit i Kina sedan den 31 maj 2012. Det här är mina böneböcker. De viktigaste människorna i mitt liv finns här. Min familj och närmaste vänner, mina medarbetare och kollegor. Och det är också en krönika över min kristna vandring i Kina. Jag skriver ner böner jag framför här, och skriver ner dem allt eftersom de besvaras, och går vidare. Jag ber dem varje dag, och varje dag ber jag också för fred i länder och nationer, för ledarna hemma och ledarna här. I många år bad jag, bland mycket annat, att Gud skulle införa reformer i Kina, att det skulle ske många förändringar här. Och det var bara något jag alltid gjorde. Det är något jag gjort i åratal. En dag var jag i mitt vardagsrum, i en av de där byggnaderna bakom mig. Och jag bad om det, och Gud talade till mig. Han sa: ’Jag vill att du slutar göra det just nu. Jag använder Kina för att välsigna världen, och jag vill verkligen att du börjar vara uppmärksam.’

Kevin tror både på den kristne guden och Kina. Vad skall då alla de människor jorden över, alla de människor som med olika religiös tro ändå gemensamt kämpar för fred – vad måste de gemensamt tro på? Det iranska folket, som nu heroiskt kämpar mot USA imperialismen och dess förlängda arm apartheidstaten Israel, grundar sin segertro till stor del på Shia. Men i Iran tror man också på hjälp från länderna i det Globala Syd – främst Ryssland och Kina.

Den tro som till slut kommer att leda till fred, det är den tro som råder i folkrepubliken Kina. Där tror man på det egna folkets förmåga att skapa en stat som stadigt förbättrar förhållandena i det egna landet, och som på det internationella planet stadigt och med framgång bedriver en politik som förr eller senare kommer att bidra till att utmatta Pax Americana, som nu styrs av det människokonsumerande Epstein empire. Detta är det sista hindret på vägen mot en fredlig och blomstrande jord. Detta måste vi studera och lära oss av, så att vi med hjälp av de kunskaper vi då får, också kan bidra till att Sverige en gång blir en det arbetande folkets republik, en socialistisk republik med svensk inriktning, som också bidrar till ’Pax in Terra’ (fred på jorden).

__________

Denna text höll Bertil Carlman som inledning till ett samtal i Tankarnas trädgård 2026-03-29.