Nu har vi kört igång en bokcirkel!

Som flera har önskat sig.

8 april

Vi kan inte uppleva allt för vi känner inte till allt.

Vårt sista samtal kring Peter Nilsons bok Stjärnvägar, boken om kosmos, fortsatte i filosofiska svängar. När vi sover är vi i universum då? Universum är ju rubbet, alltihopa! Har vi blivit klokare? Det har kommit fler frågor. Forskare tittar på matematiken i bland annat Bach,s musik, det är fascinerande hur allt hänger ihop. Vi kommer in på vilja och en säger: det finns en vilja som styr universum medan en annan säger: men vänta nu är inte vilja en mänsklig egenskap, en annan: om du tänker vilja måste du tänka plan.

Spridda reflektioner om boken:

Många referat till andra böcker, det blev ett staplande, tröttnade på slutet. Upprepning, säger emot sig själv. Ja fast det är nog hans grej med boken, jag tror att han vill "problematisera alla gällande teser/teorier om universums skapelse. Gillar hänvisningar, hade velat ha postscritum först i boken. Stort och mycket, nästan allt slutade i att vi inte vet. Han är otroligt intelligent och otroligt påläst och snabb. En bok om existentiella frågor. Framförallt känslan av det enorma. Man får lära sig att acceptera. Visst är han suverän. Tidsperspektiv, kopplingen till ängen, till nuet i förhållande till det oändliga kosmos. Enorma tidsperspektiv och att klara av att väva ner de i samma bok, det är skicklighet. Han skriver vetenskapligt på ett skönlitterärt sätt - uppskattar det. En bok jag har lyckats läsa långsamt, märkligt att jag har klarat av att hålla mig ifrån att läsa för långt. Fortsatt en älskad bok av mig, men jag märker att läsningen denna gång inte var lika svår som första gången jag läste den, man utvecklas. Han har mycket vackra naturskildringrar. Det är så skönt att återkomma till ängen, landa där efter att han har svävat ut om kosmos.

Peter Nilsons slutord om boken, s. 214:

"Syftet med boken är egentligen bara en enda: att förmedla något av det perspektiv över tid och rum som är självklart för mig själv och för de flesta av mina kolleger och som borde vara en självklarhet i hela vår civilisation.

Att bevara vår jord någorlunda beboelig ännu några generationer kommer snart att vara vårt allt överskuggade problem. Kan vi göra det utan en insikt om hur allt är sammanvävt i tiden, hur vår lilla jord och dess biologiska liv är en del av det stora spelet i universum?"

Varmt tack för våren! Det har varit en härlig bokcirkel med vida väggar och tak, om ens några.

Tack Peter Nilson säger vi!

I höst kör vi igen och då med en annan bok och författare!

18 mars

Samtalet om liv och existens fortgår denna träff. "Inte är det som uppehåller det här livet med våra tankar inte." Finns det civilisationer, andra liv i kosmos? Vi återkommer till dimensioner och deras varande. Om hur matematiker ser stor skönhet i tal och hur andra hanterar samma skönhet utifrån ett annat perspektiv exempelvis med hjälp av poesi.

Peter Nilson kombinerar det poetiska, romantiska med det naturvetenskapliga. Vi gillar det och och önskar känner att det fortfarande finns onödiga gränser inom dessa områden, vilka berikar varandra både i kunskap och upplevelse.

Vi är åter inne på det enorma universum samt vad som är gräns till våra kroppar och om att försöka mäta exakt läge, ett läge som alltid är i rörelse. "Gilla läget. Om man ska se sitt eget liv i förhållande till de här propotionerna blir det inget kvar." "Hur ska man kunna gilla läget om läget inte ligger där det ska!" "Är jag mitt medvetande även efter jag försvinner eller kommer mitt medvetande ingå i en konstans massa såsom min kropps massa?" Vi är oense här eller funderar.

En bokcirkeldeltagare hade snappat upp ett samtal häromdagen och vi får en mening från en  4-5 årig gammal liten människa till en lekkompis:

"Om jag inte hade sett dig och frågat vad du heter, så fanns inte du."

25 feb

En kväll går fort när man samtalar om:

Tid och vad den kan ha för form. Perspektiv och hur många det kan finnas? Bara tre? Neä, det där är rummet men allt det andra då. Märkligt. Fysiker tillgriper liknelser för att samtala om 8-9 dimensioner. Existens, vad är det? Vilka är vi och var slutar vi. Att finnas och att dö. Peter Nilson intog en ödmjuk ställning och presenterade inte svar i sin bok. Han varvade det konkreta nära jordliga med det stora oändliga kosmos och han använde ingen gräns mellan humaniora och naturvetenskapen. I vårt samtal flyter vi också mellan ämne, allt hänger ihop. Goda nyheter behöver samhället höra mer om. Det är på gång, menade någon. Rymden, vem bebor mer rymden än vi människor? Tider som kommer och som har varit. Hela tiden kommer vi in på det här med tid. Men det är ju bara en mänsklig konstruktion? Det mesta vet vi inte, den saken är klar, avslutade en annan och den slutklämmen var vi överrens om.

4 feb

Vi i arbetsgruppen (som har ansvar för detta program) kom 18:00 till Fria ordets hus och ordnade med ekologiskt mackefika! Gott i snöyran, tänkte vi. Vi var nervösa för tänk om det inte skulle komma någon mer vi än vi tre eller tänk om det dundrar in 30 personer, hur gör vi då?! Hm...

Jodå! Här kommmer någon och här kommer en till. Välkommen, välkommen.

19:10 satt vi tolv personer och omringade det runda bordet på Fria ordets hus.

En välfylld kväll av littertursamtal, apelsiner, choklad och mackor med fetaost eller ekologiska köttbullar, spenatblad fanns också. Ämnet kom in på det stora ogripbara universum och det konkreta i vardagen - utanför fönstret kom traktorn och plogade. Det gemensamma intresset: att läsa märktes av och författarnamn och boktitlar rullade omkring som bollar på bordet, bland allehanda ting.

Kvällen avslutade vi med en gemensam skrivövning, där alla skrev på allas papper. Att leka bör man ta på allvar, en dos om dagen håller doktorn borta!