Första söndagssamtalet nu i höst handlade om flyktinfrågan Ingemar Haraldsson, som höll inledningsanförandet, återkommer har med en skriftlig sammantfattning av vad han sade. Det är Ingemars personliga synpunkter och såväl han som vi ser gärna att det blir diskussion. Mejla dina synpunkter till mejl@tankarnastradgardvaxjo.se

Här är Ingemars text:

Flyktingpolitiken kan bli bättre 

Det finns idag bland svenskar en utbredd vilja att ta emot flyktingar.  Radiohjälpen m.fl. fått ett exempellöst stort stöd för hjälp åt flyktingar. Dagens Nyheters upprop om  humanitet och medmänsklighet fick snabbt stort stöd. Vi ska därför ta emot flyktingar, men vi måste integrera dem på ett bra sätt. I flera avseenden kan det göras bättre.

.

Vi kan vara glada och stolta över att kunna erbjuda skydd åt många som flytt undan krig och förföljelse. Men då kan vi inte tolerera att de här förföljs av de grupper som de har flytt ifrån. Exempelvis har kristna flyktingar förföljts av islamister på en förläggning och därför bett att få bli förflyttade. Vi måste kräva att de som söker en fristad här omfattar grundläggande demokratiska värderingar, annars bör de avvisas. Religionsfriheten innebär inte bara att de får ha vilken religion  de vill utan de måste också respektera andra och deras  uppfattning. Varje nyanländ borde därför upplysas om vilka grundläggande krav vi ställer på dem, och vi måste se till att de följer kraven. Vi bör också ge stöd åt de imamer och andra som försöker hindra unga muslimer att ansluta sig till IS eller andra terrororganisationer.  Uppehållstillstånd borde göras villkorliga, för att upphöra vid samröre med någon terrororganisation. Dessbättre tycks regeringen nu har tagit upp dessa problem till behandling.

Det största problemet för asylsökande och de som fått uppehållstillstånd är nog den långa tid det tar att komma in på vår arbetsmarknad. Det orsakar känslor av utanförskap och olika sociala problem. Här råder brist på arbetskraft i vissa yrken, exempelvis läkare, sjuksköterskor och kockar. Det finns säkerligen åtskilliga bland de ovannämnda med kvalifikationer inom sådana yrken. Dessa kan man nå genom att inventera gruppen flyktingar utan fasta anställningar och sedan se till att de lämpliga får hjälp att snabbt få jobb. Har de ett bristyrke behöver man inte ens utreda deras asylskäl, de blir arbetskraftsinvandrare. Bristande kunskaper i svenska språket är ibland ett hinder, varför intensivkurser i svenska borde erbjudas åt dem. Kompetenta läkare kunde få tjänstgöra åt sjuka inom deras egen språkgrupp innan  de fått tillräckliga kunskaper i svenska.

Av förståeliga skäl är arbetslösheten betydligt högre bland invandrare än bland infödda svenskar. Invandrare utan nämnvärd utbildning har minimal chans till anställning i konkurrens med vanliga svenskar. Men de kunde erbjudas jobb genom offentliga sektorn. Där behov finns kunde arbeten skapas utanför den vanliga arbetsmarknaden. Exempel: Varje arbetande i hemtjänsten kunde få en assistent så att de kunde ge bättre service åt kunderna, t.ex. att gå ut med gamla för att bryta deras isolering. Många andra, som lärare, poliser och läkare kunde få assistenter, så att de fick jobba mer med det de är utbildade till och överlåta en del av det administrativa arbetet åt assistenterna. Här krävs givetvis kunskaper i svenska. Sådana nya arbeten kostar i princip ingenting: Lönen ska ersätta deras bidrag med samma belopp. Av rättviseskäl ska deras arbetstid stå i förhållande till deras ersättning. Den som har hälften så stor ersättning som motsvarande arbete skulle avlönas med på arbetsmarknaden ska alltså bara jobba 20 i stället för 40 tim./vecka. På så vis hinner de också med den nödvändiga undervisningen i svenska. Det går att hitta hitta många angelägna arbetsuppgifter som gratis kunde bli utförda på detta sätt utan att ta jobb från redan anställda. På så vis kan många snabbare integreras i det svenska samhället.

Detta slags arbeten skulle även kunna erbjudas åt vanliga svenska arbetslösa. Man kunde minska antalet arbetslösa väsentligt på detta sätt. Deltidssysselsättning är bättre än hel arbetslöshet.

Det vore bättre att hjälpa flyktingarna i deras närområden än att ta hand om dem här.  För samma kostnad kunde man då hjälpa betydligt fler behövande samtidigt som tillströmningen hit skulle minska.

Antag att vi hade organiserat stora flyktingläger i Libanon eller Nordafrika med svenska pengar och där vi ansvarade för säkerheten. I största möjliga utsträckning skulle flyktingar själva där få bygga sina bostäder, sköta service och sjukvård åt sig själva, och även bidra till sin egen säkerhet och om möjligt till sin försörjning. Naturligtvis skulle vi svara för planering, samordning och finansiering.  De som kommit dit utan omvägen över Sverige hade sluppit att riskera livet i färden över Medelhavet och sluppit att göda kriminella människosmugglare. Och vi vanliga svenskar hade sluppit känna oss delansvariga för massdöden på Medelhavet. Vi kanske även kunde skicka en del av de asylsökande dit.

Även på andra sätt kan vår flyktingpolitik förbättras. Om Migrationsverket skickar handläggare till ambassaderna i länder vid Medelhavet så kan de lättare välja ut de mest behövande och utesluta de mest misstänkta. Samtidigt kan  folk lättare rekryteras till våra bristyrken. De som då beviljats asyl i Sverige eller fått inresetillstånd kan då på säkert sätt ta sig hit. Både vi och flyktingarna själva hade tjänat på ett sådant förfarande. Om flyktingar fortsätter att välla in från de länderna samtidigt som andra beviljats asyl i dessa ambassader, då får vi problem att ta hand om alla. Därför måste signaler sändas ut att asyl måste sökas där om möjligheter finns och inte i Sverige.

Sverigedemokraterna har kritiserat att flyktingar får bostäder när det råder stor brist på sådana i samhället. Då kunde de ju få bygga nya bostäder, alternativt renovera äldre hus. Det finns säkert yrkeskunniga byggare bland flyktingarna. Vi behöver ju verkligen fler bostäder.   

Samhället borde söka hjälp av alla dem som känner solidaritet och vill hjälpa till. Många kan och vill upplåta sina hem åt hjälpbehövande eller bara ge mänsklig kontakt. Samtidigt vet vi att det finns andra som är fientligt inställda till flyktingarna. Det har de rätt att vara så länge de håller sig inom lagens råmärken, men vi måste banne mej se till att de inte får råda.

Ingemar Haraldsson

Växjö

__________________