Hur ska vi få en stabil fred i Europa?

Vad skulle ett svenskt närmande och medlemskap i NATO betyda för såväl vår egen säkerhet?

Om det resonerade vi på vårt söndagssamtal den 27 september 2015.

AnnaLisa Eneroth inledde med att referera några av föredragen på fredsamtalen i Degerfors. Under tre dagar i augusti samlades ett par hundra fredsvänner där för att diskutera under rubriken "Fred i Europa – en förlegad utopi?" Hon koncentrerade sig på de tal som där hölls av Thage G Peterson, Maj-Britt Theorin, Stefan Lindgren samt AnnaLisa själv.

Här är AnnaLisas inledning som pdf.

Här en artikel från 2011 av Sovjetunionens siste president Gorbatjov som hon refererade till, också som pdf.

I samtalet efter det sedvanliga ekologiska fikat efterlystes belägg för att Ryssland verkligen är ett hot efterlystes. Flera av deltagarna menade att Ryssland snarare reagerar på hot mot sig, än hotar oss. NATO har utvidgats till länder gränsar till Ryssland, vilket de lovade Gorbatjov att inte göra. När en Rysslandsfientlig regim tog makten i Ukraina med stöd från USA och EU och stod Ryssland inför hotet av att få sin flottbas på Krim omvandlad till en fientlig NATO-bas. Man kan förstå att de reagerade, även om det var ett folkrättsbrott att annektera Krim.  Och det är otvetydigt att majoriteten där inte ville lyda under Kiev längre. Så vad var egentligen rätt och fel i detta?

Det verkliga hotet är klimatförändringen. I det perspektivet har vi inte råd att hota varandra. Vi måste samarbeta. Men Väst för idag ett ekonomiskt krig och ett propagandakrig mot Ryssland. Nu utmålas Putin som ett monster på samma sätt som tidigare Saddam, Gadaffi och Assad. Och se vad som hänt med dem och deras länder. Demokrati och frihet sprids inte med bomber och granater.

Den svenska alliansfriheten har hållit oss utanför krig i 200 år. Skulle vi skriva under värdlandsavtalet och så småningom gå med i NATO så ökar vår osäkerhet snarare än minskar. Då får vi NATO-baser på vårt territorium - sannolikt med kärnvapen - som givetvis blir mål att slå ut om det skulle bli krig. Det är inte bara av egoistiska skäl vi bör hålla fast vid alliansfriheten. Det är viktigt att det finns alliansfria länder som kan fungera medlande i konflikter. Sverige har varit mycket framstående på den fronten. Tyvärr har EU-medlemskapet inneburit att vi inte längre är det.

Vi avslutade med att konstatera vikten av att bilda opinion för bevarad alliansfrihet och mot närmande till NATO. Skriv insändare! Föreningen Kronobergare för fred och alliansfrihet (KFA) uppmanades ta initiativ till en fredsdemonstration i november-december.

/Pål

__________________