Det kom ett brev, ett brev av ljus i det mörknande nord.

Vi har en överhet i Europa som vill få med oss i sitt hat mot Ryssland. I Sverige ser jag varje dag hur kompakt hatet är. Inga etablerade politiker på någon nivå, inga journalister i mainstreammedia går emot. Ingen av dem talar ens om förbudet mot att lyssna på vad som sägs från ryskt håll. Sverige är inte längre ens en borgerlig demokrati.

Men denna vår europeiska överhet har problem. Den har svårt att helt få med sig undersåtarna i sin kamp för att sprida mörker, sprida sitt hat mot Ryssland. Informationsteknologin är idag alltför väl utvecklad och spridd jorden över, informationskällorna är alltför många och de framför fakta, kommentarer och åsikter från hela jorden, och denna flod kan inte stoppas, den är för mäktig.

Med denna rika flod kom i morse ett brev med Ryska Posten.

«Kulturbladet Ryssland, En snäppa med litterära och filosofiska anknytningar» var brevets överskrift. Redaktören för ryska posten, Jan-Erik Lindblom, hade i sin tur fått ett brev eller en artikeltext från en prenumerant. Dennes text inspirerade redaktören, det märks i hans inledning:

Det är med stor glädje vi i detta nummer av vårt kulturblad presenterar ett initiativ från en av våra prenumeranter, Lennart Munter. Lennart har länge varit en aktiv och uppskattad del av vår gemenskap och delar nu med sig av en text som han själv har skrivit. Denna text bjuder oss på en inblick i både naturen och litteraturen, där fågelskådning möter reflektioner om den ryska författaren Leo Tolstoj. Vi hoppas att Lennarts ord ska ge er nya perspektiv och inspirera till egna funderingar om hur litteraturen kan kopplas till vår förståelse av världen omkring oss.

Med stor glädje ja! Men texten har för mig fler bottnar än de redaktören pekar på. Den rör sig mellan natur och litteratur, det är lätt att se i texten. Den rör sig fritt i ett gränslöst Europa. Avgaserna från våra transporter och fabriker känner inga gränser, precis som Tereksnäppan. Den rör sig mellan feodalism och kapitalism. Leo Tolstoj (1828 – 1910) var adelsman och livegenskapen avskaffades först 1861 i Ryssland. Texten rör sig, när jag nu läser den, också mellan nyss liv och nu död. Lennart Munter refererar nämligen till författaren och översättaren Carl-Göran Ekerwaldfödd 30 december 1923 i Östersund, död 8 april 2025 i Knivsta. Carl-Göran var mycket produktiv och mycket välkänd i vida kretsar. På sin blogg skrev Knut Lindelöv häromdagen en nekrolog över Carl-Göran. Tack för allt du åstadkommit Carl-Göran Ekerwald! Slutligen rör sig Lennarts text, naturligtvis, också mellan associationer i läsarens huvud. Den tänkande lantbrevbäraren, en dikt av Hjalmar Gullberg, var en av mina första associationer.

Jag är en lantbrevbärare, jag går i snö och is,
och intet är mej kärare än gå på detta vis.
Om världen än blir vrångare, för yrket jag ej skäms,
min äldste föregångare Merkurius benämns.
Mitt kall hör till de ringare, ej vingar har min häl,
dock är jag överbringare av bud från själ till själ.
Ryska Posten är ganska ofta en «överbringare av bud från själ till själ».

/Bertil Carlman

En snäppa med litterära och filosofiska anknytningar (Lennart Munter)

I maj 2024 var jag på en fågelresa till Skåne och Löddeåns mynning. Den fågel som väckte mest uppmärksamhet var en vadare. På långt håll kunde vi iaktta de smutsgula benen och den något uppåtböjda näbben. Det dröjde nog inte mer än cirka tjugo minuter innan ett mindre lämmeltåg av skådare började anlända. Fåglar på långt håll är inte den ultimata upplevelsen, men det var en ny art för mig. Vad var det vi såg, undrar nog den oinvigde? Jo, en Tereksnäppa. Vilket konstigt namn! Tereksnäppa är gemensamt både på engelska, norska och tyska. Det är bara fransmännen som vill vara märkvärdiga med ”Chevalier bargette” (Chevalier betyder riddare, knekt, adlig). Men vem har gett den det namnet?

Jag googlade på Terek, vilket visade sig vara en flod som rinner från Kaukasus, en bergskedja mellan Svarta havet och Kaspiska havet, och som passerar genom Georgien och Tjetjenien, delrepublik i Ryssland, innan den mynnar i Kaspiska havet. Fler fåglar har namngivits efter avgränsade geografiska områden och platser, som exempelvis Baltimortrupial, Beringtärna, Cypernstenskvätta, Grönlandsfalk och Islandsknipa. Tereksnäppan är enligt Fågelguiden en häckare på taigan vid vattendrag och klarvattensjöar i Ryssland, men har under senare år etablerat sig i några områden i Finland, och häckar även vid Dnjepr i Ukraina. Den trivs i mänskliga miljöer som hamnar och vid pappersmassaindustrier med flytande timmer. Den övervintrar i Afrika, Asien och i Arabien. Tillfällig i Sverige.

Men vad med Terek då? Den store ryska författaren Leo Tolstoj gick 1851 in i den kejserliga armen tillsammans med sin bror. Tolstoj hade dragit på sig stora spelskulder och de blev förlagda till Kaukasus, där floden Terek har en betydelsefull roll. Tolstoj var också med som ung officer i Krimkriget 1853-1856. Det var här i Kaukasus som Tolstoj började sin författarbana. 1863 publicerades romanen Kosackerna, som beskriver naturen, floden Terek, bylivet och en ung adlig officer, Olenin, som blir kär i en kosackflicka.

Nu ett långt citat ur Filosofins ättestupa:

”Olenin är ett självporträtt. Tolstoj beskriver sin egen tillvaro på gränsen till Tjetjenien, vid Terek. Han älskade att jaga. Han gick upp i jakten så att han blev helt frånvarande från sitt eget jag. Det hände att han lade sig ned på en färsk hjortlega, han hade det svalt och behagligt. Han tänkte inte på någonting. Han ville ingenting… Det stod klart för honom att han inte alls var någon rysk adelsman, medlem av Moskvas societet, vän eller släkting till den och den, utan helt enkelt en likadan mygga eller en likadan fasan eller hjort som dem han nu hade runt omkring sig.” Han citerar sin vän kosacken Jerosjka som sade om allt levande: ”Det växer bara upp som gräs.”

Just som jag skriver om Tolstoj – idag, 1 november 2001 – får jag ett brev från Nikanor Teratologen, för tillfället i Ammarnäs:
”Under alla mina timmar ute i fjällterrängen, särskilt när jag har fiskat, har en ’överjordisk’ tanketomhet varit min trygghet och fröjd, eller snarare kanske ’tankarna’ är så tysta och enkla att de obemärkt kan bildas och upplösas.” 
(Filosofins ättestupa, Carl-Göran Ekerwald 2002, s. 14–15)

Tolstoj är en stor författare. När Nobelpriset skulle delas för första gången i litteratur 1901 valdes en anonym fransk författare, mest på grund av att Akademins sekreterare hade översatt dikter av fransmannen. Protesterna blev högljudda, både Strindberg och Selma Lagerlöf skrev på en skrivelse författad på både franska och svenska. Akademin hade förbigått Tolstoj, vars stora verk Krig och fred och Anna Karenina fanns på svenska. Men Tolstoj själv var emot att få Nobelpriset i litteratur, likaså fredspriset, till vilka han var nominerad. Att priset gick till fransmannen och protesterna kring detta var ”en storm i ett vattenglas” enligt Tolstoj.

Jag undrar om Tolstoj någon gång såg en Tereksnäppa. Han var nog mest intresserad av jakt på fasaner, vildsvin och hjortar. Men jägare, fiskare och fågelskådare delar liknande upplevelser och känslor för naturen, när vi tar det lugnt, stannar upp och låter allt ha sin gång.

Källor och lästips:

• Fågelguiden 2009, bok
• Filosofins ättestupa Carl-Göran Ekerwald 2002
• Om bildning (Kapitlet Exemplet Tolstoj) Carl-Göran Ekerwald 2017
• Kosackerna Leo Tolstoj
• Sv. wikipedia.org

Lennart Munter