Toppmötet för demokrati – ett försök att underminera FN som floppade?
Det av USA anordnade toppmötet för demokrati som hölls nyligen var ämnat att underminera FN, och lägga grunden till en alternativ institution. Under några få år på 1990-talet kunde USA använda FN för sina egna syften, eftersom både Ryssland och Kina då valde att inte utnyttja sin vetorätt. Så är det inte längre. FN har blivit ett problem för USA. Man får inte igenom sina resolutioner om sanktioner och regimförändringsaktioner mot misshagliga länder. Därför försöker man hitta sätt att runda FN. Demokrati-toppmötet blev dock ett kapitalt misslyckande. Stödet för FN-systemet är fortfarande stort även bland USA:s vänner.
Detta hävdar Alexander Mercouris, chefredaktör på The Duran, i Youtube-videon nedan. På 37 minuter ger han, på tydlig och klassisk brittisk engelska, en grundlig lektion i FN:s historia, dess avgörande roll för folkrätten och berättar hur USA de senaste två decennierna på olika sätt försökt kringgå FN.
Numer undviker USA och de flesta av dess allierade att referera till FN och folkrätten. I stället förespråkas en ”regelbaserad internationell ordning”, en godtyckligt och otydligt definierad ordning som man kräver att andra länder ska följa. Läs mer om FN-systemet och den regelbaserade ordningen här.
Mercouris säger mot slutet att de som tvivlar på hans hypotes om vad avsikten var med toppmötet för demokrati kan läsa vad president Biden sa på dess avslutande session: Remarks by President Biden at the Summit for Democracy Closing Session. Där finns inte ett ord om FN eller dess organ, som internationella domstolen i Haag. I dokumentet finns inte heller ett ord om basala demokratiska rättigheter, som rätten till ett värdigt liv i form att mat för dagen, tak över huvudet, utbildning och tillgång till vård. Däremot nämns amerikanska lagar som Freedom to Vote Act och John Lewis Voting Rights Advancement Act, och internationella organisationer som G7 (Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Storbritannien, Tyskland och USA) och The Quad (USA, Australien, Indien och Japan).
Det behövs movikter och olika perspektiv i samhällsdebatten. Mercouris gör ofta en helt annan analys av vad som händer och sker i världen än den vi får via gängse media. Han är väl värd att lyssna på. Har han rätt? Diskutera i kommentarsfältet. Men lyssna först på hans föredrag.
För den som är intresserad av hur man i Kina diskuterar demokrati och mänskliga rättigheter är här tre länkar till program från på kinesiska CGTN (China Global Television Network).
Vad ska vi ha Tankarnas trädgård till? Har Tankarnas trädgård någon framtid? Kan vi ta oss upp ur svackan? Vad krävs för att vi ska bli en lokal folkrörelse som gör skillnad? Hur skulle vi kunna utveckla verksamheten?
Den enda mer negativa kommentar jag hittills mötts av är från en vän som mejlade: ”Personligen har jag läst krönikor av Alexander Mercouris med tilltagande skepsis. Tycker han vinklar lite som det passar och hans analys visar stark bias för rysk offentlig uppfattning.”
Jag svarade honom då: ”Om du inte kan något precisera, blir jag tvungen att uppfatta din kommentar som inte speciellt intressant, ja väldigt ointressant. Jag ser ständigt sådana kommentarer, oftast helt substanslösa, i det informationsflöde som media i Väst framför rörande stater, institutioner eller personer som uppfattas som misshagliga, och dessa kommentarer ökar sällan mitt kunnande.” Ännu väntar jag på svar.
Bertil.
I Sverige, som är så till den milda grad styrt av amerikanska värderingar, känner sig säkert många obekväma med en person som Mercouris. Han kommer ju faktiskt alltid fram till att det är väst som provocerar och underminerar världens säkerhet.
Vi är ju matade med, antingen öppen USA propaganda eller ”kålsuparteorin”. Att Ryssland skulle ha mer rätt än USA skapar klåda och utslag.
Personligen så intar jag Mercouris till frukostmackan varje dag och anser nog att han är närmast häpnadsväckande överlägsen våra inhemska politiska förståsigpåare.
Jag rekommenderar verkligen alla som vill försöka begripa verkligheten att lyssna på honom.