Tankar i det mörka och märkligt varma november
Varje morgon läser jag nättidningen steigan.no. Där kan man numer få väldigt mycket intressant material om t.ex. resultat av covidpolitik som MSM försöker sopa under mattan. På sistone har det också kommit många artiklar om den aktiva småbrukarrörelsen (Skamløs jorbrukspolitikk och Bøndenes samvirke åpner for salg av matvarer) i Norge.
Något som jag länge varit intresserad av är hur den trådlösa strålningen påverkar oss och vår omgivning. Här är en intressant artikel: Toppforskere ber om stans i 5G-utrullingen og nye, tryggere grenseverdier for trådløs stråling. I artikeln finns en intressant länk i form av en 15 minuters video som du hittar här Flawed Assumptions FCC & ICNIRP short version3
Jag misstänker starkt att det finns ett samband mellan färre lärkor och svalor här i Lyåsa, färre myggor, flugor och bromsar samt ökad strålning från bland annat 4G och 5G näten. (Antalet fästingar har alls inte minskat dock!) På ett vis är det naturligtvis skönt med färre mygg, om man till exempel bor vid Dalälvens nedre delar, men det är illavarslande. Hustrun och jag trodde att vi åter hade ett par ladusvalor på gång att häcka nu i somras, men det blev inte av i år heller. När vi var nya här på slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet hade vi också häckande sånglärkor på ömse sidor om vårt hus. Naturligtvis beror en del av förändringarna, vad gäller insektsmängden, också på förändrade jordbruksmetoder. Den påfallande minskning som vi haft av antalet gräsfjärilar och blåvingar kan mycket väl bero på att det mesta höet nu inte får lufttorka, utan blir till inplastade bollar i vilka ägg och puppor dör.
Vad vår minskning av gulsparv beror på vet jag inte. Jag ser flera av dem plocka fröspill under matstationerna som jag har på vintern, men jag hör aldrig mer deras typiska drill på sommaren.
Samtidigt med detta läser jag i papperstidningen Smålandsposten, en insändare. Den är skriven av ordföranden i och en ledamot av Byanätsforum. Rubriken är ”Utan fiber i hela landet kommer Sverige vara ett delat land”. Vi som bor i Lyåsa blev för ett par år sedan av Iponly utlovade ett fibernät. Men de drog sig tillbaka då det visade sig att deras kostnadskalkyler inte höll. Ett utbyggt fibernät vore naturligtvis bra. Men det löser inte frågan om hur Lyåsas lärkor, svalor och gulsparvar åter skall hunna höras.
Vad ska vi ha Tankarnas trädgård till? Har Tankarnas trädgård någon framtid? Kan vi ta oss upp ur svackan? Vad krävs för att vi ska bli en lokal folkrörelse som gör skillnad? Hur skulle vi kunna utveckla verksamheten?
Idag, den 21:a november, finns åter en bra artikel om jordbruk och energi. https://steigan.no/2022/11/mat-og-energi-er-uloselig-knyttet-sammen/ Den behandlar visserligen om norska förhållanden, men de skiljer sig inte fundamentalt från de svenska. Norge har en självförsörjningsnivå på 30-40 procent (enligt artikeln). Sverige har enligt en källa c:a 50%, och hade för 30 år sedan 75%, på livsmedel. På tidningen Lands hemsida står det ”Sverige är hundra procent självförsörjande på mjöl, morötter och socker, och 95 procent självförsörjande på ägg. Inget mer.”
Vad jag minns från min studietid i Lund på 1960-talet så berättade en studiekamrat att han läst från dåvarande forskningsresultat, att svenskt jordbruk någon gång på 1950-talet gick från att konsumera mer energi än vad det producerade. I byn där jag bor ser man detta tydligt. En bonde driver nu jordbruket i hela byn. På 1960-talet fanns det 8 familjer som var sysselsatta med det. Den ensamma bonden sade en gång när han för några år sedan tog över efter sin far ”Om jag till min farmor hade sagt när jag var liten, att när jag blir stor skall jag ensam bruka hela Lyåsa, så skulle hon ha sagt att jag inte skulle ställa mig upp mot Gud”.