Varifrån ta information?

Vid pensioneringen 2007 flyttade jag nästan helt från Stockholm ner hit till ett gammalt 1700-talshus i Alvesta kommun. Sedan 2009 är jag skriven här. ”Du vet väl att kommunalskatten är högre i Alvesta?” sade den kära hustrun; född smålänning. (Alvesta 33,42 kr och Stockholm 29,82.) Efter någon månad fick jag ett brev rörande bilförsäkringen. Pengar tillbaka då försäkringskostnaden är lägre i Alvesta!

Men nu är det viktiga för boendet inte i första, andra eller tredje hand hur hög skattekronan är. Som pensionär behöver jag varken tänka på resväg till arbetet, eller resväg för skolbarn. Resväg till vårdcentral har blivit viktigare. Den viktigaste trivselfaktorn är att jag bor på landet. Det är så långt till närmaste mer trafikerad väg att jag sällan ens hör bilar. Däremot kan jag höra när kattugglan hoar, råbocken skäller, lommen ropar och hur skatan retas med grannens katt när den går förbi efter sin nattliga promenad runt vårt hus. Det är klart, jag vet att åldersskavankerna oåterkalleligt blir fler. En dag måste jag bestämma mig för ett annat boende. Häromdagen när jag efter frukost skulle hämta tidningen, drattade jag på ändan. Det kunde slutat med ett brutet ben.

Nu har jag så kommit in på vad jag avsåg skriva om; ”Varifrån ta information?”. Här i byn har jag fått mig berättat, att i vårt hus ”En av pajkarna körde mjölkabilen”. Denne ”pajke”, eller here, hade då med sig en hel del information. Radion var naturligtvis viktig och i huset jag bor hade man tidigt telefon, något som byborna ofta utnyttjade. Nu är andra tider. Bortsett från all reklam. och specialtidningar som jag prenumererar på, så får jag skriftlig information från Smålandsposten och de två ”gratistidningarna”

SMP kostar 295×12 skr, och ”gratistidningarna” är naturligtvis inte gratis utan bekostas av reklam. Och den reklamen betalar vi konsumenter för. Eftersom jag betalar för den, och den innehåller information som jag inte anser mig kunna vara utan, är det vem som äger SMP jag är intresserad av. Gota Media AB. ”Gota Media AB ägs av två stiftelser, Stiftelsen Barometern och Tore G Wärenstams stiftelse. Stiftelseägandet garanterar långsiktighet; båda stiftelserna bildades ursprungligen för att säkra tillgången till en fri och obunden press. Gota Medias styrelse. Bennie Ohlsson, ordförande Rickard Petri Jan Öjmertz Kristina Bürén Henrik Erickson”. Fri och obunden press står det. Tittar man på värdegrunden (Publicistisk värdegrund – Gota Media AB) kan man läsa ”Med tiden har uppgiften förändrats, tidningarna är politiskt neutrala i sin nyhetsrapportering och den ideologiska markören finns på ledarsidan.” Utrikesrapporteringen är som i de flesta större tidningar starkt antirysk och antikinesisk.

”Den ideologiska markören” är alltså bland annat de ledare som skrivs av Fredrik Haage (politisk chefredaktör). Förra året skrev FH om motsättningen som uppstått då USA gick till handelspolitiska attacker mot Kina. Han skrev då ungefär ”kampen står inte mellan två lika goda kålsupare. Den står mellan diktaturen Kina och det anständiga USA”. Kina en diktatur? Det kan nog vi svenskar till stor del hålla med om. Men ändå är det så att enligt den i USA baserade marknadsundersökarfirman Edelman, så litar 95 % av kineserna på sin regering, men bara 48 % av medborgarna i USA litar på sin. Undersökningen gjordes förra året. I Sverige räknas yttrandefriheten högt. Den är förhållandevis låg i Kina. Hur är den i USA? Vad skall man säga om en stat i vilken media kan censurera den sittande presidenten? Sedan många, många år tillbaka vet vi att en av de saker som folk i USA förgäves önskar sig, är det som där ibland kallas M4A (Medicare for all), alltså det som betraktas som fullständig normal fri sjukvård i de rikare länderna. Hur kan FH kalla det för anständigt, att en stat som är den rikaste (ännu en tid) på jorden, en stat som har en väldigt dyr sjukvård (USA: ett dyrt land att bli sjuk i | Europeiska ERV) ändå inte har M4A? I SMP står det inte heller ett ord om det synnerligen ”oanständiga” i alla det krig USA startat (Läs ”USA som världspolis”) eller morden på forskare och diplomater, mord som USA utför utan att det på minsta vis generar FH. För min del får jag hålla med den som sade ”Ett land som ständigt krigar mot folk över hela världen kan inte kallas demokratiskt”.

Vad gäller Ryssland kan jag citera ledaren för SMP onsdagen den 20:e januari. ”Enastående ryskt hjältemod” skriver FH om Alexej Navalny. Om en svensk medborgare skulle förskingra pengar och inte skulle följa de regler som gäller då man är villkorligt på fri fot, skulle vi då skriva om honom som en hjälte? Varför skall Ryssland inte följa landets egna lagar? Om man dessutom går in och tittar på några av de filmer Navalny medverkar i kan man se att han är en tvättäkta rasist, som tycker att Ryssland bebos av alltför många icke-ryssar.

Sådan är alltså den ”politiskt neutrala” tidning som jag prenumererar på. Men SMP skiljer sig inte från DN eller SvD i hur Kina och Ryssland beskrivs. Det är huvudfåran i svensk utrikespolitik av idag. Dessbättre för de svenska medborgarna så kan de utan större ansträngning själva se hur den mest krigförande staten av alla, USA, mer och mer slits itu av inre spänningar och ökande oförmåga att uppträda som jordens självutnämnde maffiaboss. Men vi måste alltså söka egen information om vi vill få kläm på större och viktigare politiska frågor, framför all utrikespolitiska.

SMP får duga för sina dödsannonser, sina sportreportage, ja vad som händer på det lokala planet. Och så för serien Hälge och för sin sudoku. Ja och så för en och annan intressant insändare. En sådan läste jag den 22:a januari. Mer än en halv sida upptas av insändaren ”Är Sverige alliansfritt?” Det är fyra medlemmar i KFA (Kronoberg för fred och alliansfrihet) som skriver. De har verkligen förstått att ”den transatlantiska länken”, USA, som Sverige nu mer och mer verkar luta sig mot, är mycket farlig för det svenska folket. Inställningen stämmer naturligtvis inte med den Fredrik Haage eller SMP står för. Men jag tror att Gota Media AB än så länge förlitar sig på att de, liksom andra tidningskoncerner som Mittmedia och Schibsted (vilka har gått samman), det är de som tillsammans med PS (Public Service), och en del andra stora mediebolag, bestämmer hur informationen till Sveriges medborgare skall vara. Än så länge!