En vänskap som gått förlorad, en försmådd fred, en björn som provocerats

1 svar

  1. Bertil Carlman skriver:

    När Rodney Atkinson skriver att ”Krigets första offer är sanningen” skriver han något som sagts många, många gånger tidigare. När jag nu lyssnar på SR eller tittar på SvT är det så enormt uppenbart. Bägge dessa statligt sponsrade organ offrar utan tvekan sanningen, och de gör det främst genom att hoppas på att vi inte kommer ihåg vad som skett tidigare, och att vår avsky för krig skall få oss att ryckas med i ett närmast hysteriskt fördömande av att en så tydligt hotad stat plötsligt säger, att nu får det vara nog och går till motattack.
    Om en tid när röken skingrats, kanske våra ledare i Väst äntligen beslutar sig för att på allvar komma till tals med sin fiende för verkliga förhandlingar om säkerheten i Europa. Men jag tror det kommer att bli svårt, för precis som nämns i artikeln, är dessa Västs ledare väldigt, väldigt okunniga, och detta parat med hybris, är ingen bra kombination för diplomatisk verksamhet. Då dessa egenskaper är typiska för ledare i länder som befinner sig i allmänt förfall kommer en tredje faktor in, rädslan för att tappa greppet, rädslan för att bli obsolet (föråldrad, ur bruk, urmodig, omodern, obruklig, förlegad, antik, mossig, gammalmodig, mossbelupen, ute, utdaterad). Denna rädsla kommer att ytterligare minska förmågan till de framöver så nödvändiga diplomatiska verksamheterna.

Lämna ett svar till Bertil Carlman Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *