En vänskap som gått förlorad, en försmådd fred, en björn som provocerats

Nato (blått) och ansökningsländer (rött)

Att Rysslands angrepp på Ukraina är ett folkrättsbrott är otvetydigt. Men USAs och dess allierades många tidigare folkrättsbrott är lika viktiga att fördöma. Och – bakgrunden och de större sammanhangen får man inte glömma. Kriget i Ukraina började inte 24 februari, utan för många år sedan. Här en artikel som ger en förklaring till varför det gått som det gått. Publicerad med tillstånd av författaren.

Originalet på engelska finns på sajten Freenations

Översättning: Pål Karlsson


En vänskap som gått förlorad, en försmådd fred, en björn som provocerats. Kritiskt industriellt beroende av Ryssland i Västvärlden.

Av Rodney Atkinson

Krig börjar inte när de angripna slår tillbaka. Invasionen i Ukraina började med västvärldens attacker med Orange- och Maidan-revolutionerna. I dag ser vi i västerländska medier bilder av bombade byggnader och barn i skyddsvärn i Ukraina, men sådana bilder kunde ha visats under de senaste åtta åren av ryssar som lider i Donbass. Krigets första offer är sanningen.

Okunniga om den extrema ukrainska politikens natur, om Rysslands genuina säkerhetsrädsla efter att missilfördragen sagts upp, obotfärdiga för de anti-demokratiska västerländska interventionerna 2004 och 2014, för förföljelsen av ryssar i Ukraina (som massakern i Odessa, se nedan**) och till och med okunniga om grundläggande geografi (den brittiske utrikesministern) har västerländska politiker förvandlat den postkommunistiska, kristna, embryokapitalistiska, västvänliga, retirerande och samarbetsvilliga Putin från 2000 till dagens motattackerande, militärt kraftfulla, förbittrade och arga ryska ledare.

”Jag kan inte föreställa mig mitt eget land isolerat från Europa och den så kallade civiliserade världen, så det är svårt för mig att se Nato som en fiende”, sade Vladimir Putin år 2000,

Faktum är att Putin också sade att ”den som inte ångrar Sovjetunionens bortgång saknar hjärta. Den som vill att den ska återupprättas har ingen hjärna”.

LÖGNER OM NATOS EXPANSION

Precis som en lögnare och bedragare som avslöjas så säger Nato, när de konfronteras med bevis för sitt åtagande att inte expandera österut, ”men ingenting har skrivits in i ett fördrag”. Och som en mördare som arresteras säger Nato ”bevisa det” – när en oskyldig man skulle säga ”Det är därför jag inte gjorde det”.

I början av februari 1990 lade Genscher och Baker fram idén om att inte utvidga Nato i Moskva oberoende av varandra. Den tyske utrikesministern försäkrade Kreml att: ”För oss är det säkert att Nato inte kommer att expandera österut. Och det gäller generellt”, vilket tydligt innebar just bortom Östtyskland. Baker erbjöd ”järnhårda garantier för att Natos jurisdiktion eller styrkor inte skulle flytta österut”. När Gorbatjov sade att Natos expansion var ”oacceptabel” svarade Baker: ”Vi håller med om det.”

USA:s president George H. W. Bush sade till exempel: ”Vi har ingen avsikt, inte ens i våra tankar, att skada Sovjetunionen på något sätt.” Frankrikes president François Mitterrand sade till Gorbatjov att han ”personligen var för en gradvis avveckling av de militära blocken”.

Natos generalsekreterare Manfred Wörner uttryckte senare sitt tydliga motstånd mot en utvidgning av den västliga alliansen.  I Bryssel den 17 maj 1990 sade han: ”Det faktum att vi är beredda att inte placera en Nato-armé utanför tyskt territorium ger Sovjetunionen en fast säkerhetsgaranti”. Med andra ord, om västvärlden gjorde det skulle det vara en garanti för rysk osäkerhet! Det gjorde de, och så har vi fått den förutspådda krisen.

MINSK-AVTALEN

Det var Vladimir Putin som drev fram Minsk-avtalen, gick med på avväpning och övertalade Donetsk- och Luhansk-regionerna att skriva under på ökat självstyre (inom Ukraina, ö.a.) (när de hade krävt självständighet eftersom de inte litade på Kiev). Men avtalen har länge varit döda på grund av Kievs oförsonlighet, trots påtryckningar från medsponsorerna Tyskland och Frankrike att fullgöra sina skyldigheter enligt dessa avtal.

”I själva verket dikterades gårdagens händelse – erkännandet av dessa republiker – just av det faktum att det ukrainska ledarskapet offentligt hade förklarat att de inte tänkte följa dessa avtal”, sade Putin http://en.kremlin.ru/events/president/news/67838.

För övrigt mördades en av de ryska ukrainska ledarna Alexander Zakharchenko, Folkrepubliken Donetsks första president som var en av undertecknarna av Minskavtalet, i augusti 2018, med största sannolikhet av specialstyrkor från Kiev. Visste du inte det? Nu vet du hur pålitliga västliga medier är!

Det har varit en västerländsk, geopolitisk katastrof av första rang, som förvandlat en potentiell allierad (som en gång till och med trodde att Ryssland skulle kunna anslutas till ett fredligt Nato) till en fiende med en mäktig armé, flotta och flygvapen tvungen (genom att västvärlden stödjer extrem nationalism, fascistisk återfall och antirysk rasism i Ukraina) att komma till hjälp för ryssar som bombats och beskjutits i åratal i Donbass. Över 10 000 dödsfall har inträffat sedan den väststödda kuppen i Kiev 2014 bland dem som ville ha ännu mindre än vad Nicola Sturgeon kräver för Skottland. Skulle vi bomba Edinburgh?

Västvärlden kunde ha tvingat Kiev att leva upp till villkoren i Minsköverenskommelserna (som Väst och Vladimir Putin medlade fram) och decentralisera en stor del av makten till Donetsk och Luhansk, men efter att ha misslyckats med detta har dessa regioner nu gått mycket längre och förklarat sig självständiga, med Ryssland som militär garant för denna självständighet.

VÄSTVÄRLDENS ”OLAGLIGA” ERKÄNNANDEN

Natos och västvärldens anklagelser om att detta oberoende skulle vara ”olagligt” avger en stank av hyckleri, eftersom det naturligtvis är en följd av Tysklands exakt likvärdiga ”olagliga” erkännande av Kroatien, vilket utlöste Jugoslavienkriget, och av de flesta västländers olagliga erkännande av fanatikerna och de etniska rensarna i Kosovo.

Ryssland varnade då för sådana erkännanden och det prejudikat som skulle skapas. Det blev så och västvärlden faller nu på eget grepp.

RYSSLANDS STARKA EKONOMISKA STÄLLNING

En utlandsskuld som är en tredjedel (i procent av BNP) av USA:s, leverantör av 40 procent av Europas gasimport, makt att blockera tysk industriexport och gasimport, ett sunt överskott i betalningsbalansen och kontroll över strategiska mineraler för väst: Som Ambrose Evans Pritchard skriver i en lysande bedömning av den ryska ekonomins integrering i västvärldens försörjningskedjor:

Putin har möjlighet att stänga av flödet av kritiska mineraler och gaser som behövs för att upprätthålla västvärldens försörjningskedja för halvledarkretsar, och därmed höja insatsen mitt i en världsomspännande chipkris. Dessutom skulle han kunna försvåra för flyg- och rustningsindustrin i USA och Europa genom att begränsa tillgången på titan, palladium och andra metaller.

Detta potentiella ”motangrepp” från Rysslands sida förklarar de västliga sanktionernas tveksamma karaktär!

Evans Pritchard hänvisar till en undersökning av Technet som avslöjade omfattningen av USA:s beroende av ryska leveranser av C4F6-gas, neon, palladium och scandium.

Ungefär 90 procent av världens leveranser av neon, som används som lasergas för chiplitografi, kommer från Ryssland och Ukraina, och världens största producent av titan är VSMPO-AVISMA, som ligger i ”titandalen” i västra Sibirien.

Evans Pritchard fortsätter:

Ryssland och Ukraina står tillsammans för 30 procent av det globala utbudet av titan, men detta är en underskattning av deras hegemoni över produktionskedjan. VSMPO-AVISMA levererar 35 procent av Boeings titan, främst till 737-, 767-, 777- och 787-planen. Det används i motorer, fläktar, skivor och ramar och är uppskattat för sin motståndskraft mot värme och korrosion och för sitt förhållande mellan vikt och styrka.

RYSK VÄNSKAP AVVISAD

Det fanns en tid för 20 år sedan då Moskva och västvärlden, trots EU:s och Natos upplösning av Jugoslavien och Tjeckoslovakien, var beredda att samarbeta, öka den ömsesidiga handeln och de industriella och finansiella förbindelserna. Vladimir Putin stod i spetsen för detta nya närmande. Han hjälpte till och med Storbritannien vid en gasbrist. Han gjorde sitt bästa, men under många år har hans goda vilja konsekvent och aggressivt förkastats, missilfördragen övergavs av väst, USA:s neokonservativa och demokratiska russofober blev alltmer provocerande, den groteska ukrainska nazismen (både i nationalistiska truppformationer, i ledande politikers tal och i inhemska parader) tolererades utan kritik, och statyerna av nazistkollaboratören och folkmördaren Stepan Bandera finns fortfarande kvar i det offentliga rummet i Ukraina. Inte undra på att Putin nu säger att han ser fram emot en ”avnazifieringsprocess”.

Vi ser nu resultatet. De amerikanska demokraterna (med det skamliga stödet från ett brittiskt utrikesdepartement som är ett skämt) har provocerat och petat på den ryska björnen och är tillbaka i sin välbekanta position som krigshetsare (Grisbukten, Vietnam, Jugoslavien och nu Ukraina).

LABOUR-LEDAMÖTER OCH ”YOUNG LABOUR” FÖRDÖMER NATO-AGGRESSIONEN.

Som jag ofta har påpekat på denna webbplats och i min youtube-video ”Corporatism, the end of democracy truth and prosperity” konfronteras de korporativistiska fascisterna till vänster och höger av anti-korporativfascisterna till vänster och höger. Ett exempel i dag är fördömandet av Natos expansion av 15 parlamentsledamöter och lordar från Labourpartiet och av partiets ”Young Labour”-rörelse:
Jeremy Corbyn, Diane Abbot, John McDonnell, Richard Burgon, Ian Lavery, Beth Winter, Zarah Sultana, Bell Ribiero-Addy, Apsana Begum, Mick Whitley, Tahir Ali, Claudia Webbe, Ian Mearns, Pauline Bryan (Lords) Christine Blower (Lords).
@YoungLabourUK

Natos aggressioner, både historiska och nuvarande, är ett hot mot allas vår säkerhet. Young Labours delegater från alla våra medlemmar och anslutna organisationer röstade för att vi ska dra oss ur Nato och föra en internationell politik som bygger på fred och anta detta som officiell politik.

…………………………………………………………………………………………………………

**
Video om morden i Odessa genom eldsvåda. 

Översättning av ryska undertexter till engelska av DONALD HANK.

De översatta undertexterna i samma ordning som i videon:

  • Sex år har gått sedan den största grymheten i Ukrainas historia den 2 maj 2014 [Maidan-kuppen, som leddes av tjänstemän från Obama-Bidens utrikesdepartement och icke-statliga organisationer.).
  • Partisaner från Anti-Maidan [proryska] fraktionen brändes levande.
  • Under dagtid utbröt massoroligheter i stadens centrum. Förespråkare av Euromaidan och deras motståndare drabbade samman. 
  • Anti-Maidanaktivister slog sönder ett tältläger. Ukrainska nationalister höll en marsch för ukrainsk enhet.
  • Ett knytnävsslagsmål bröt ut på det grekiska torget. Det spred sig till Kyliko Pole och ledde till att tältlägret förstördes.
  • Konfrontationen fortsatte till fackföreningsbyggnaden.
  • Nationalisterna (antiryska) satte eld på byggnaden.
  • Människor hoppade ut genom fönstren.
  • De som bröt sig loss gick ut på gatan.
  • 42 personer dog i branden och 6 av dem dog senare.
  • Det fanns många slumpmässiga offer och över 250 personer fick skador.
  • Ingen straffades. Många förövare är fortfarande på fri fot.
  • FN har upprepade gånger kritiserat hur utredningen av detta ärende har gått till.

………………………………………………………………………………………………………….

Rodney Atkinson är en av Storbritanniens mest framgångsrika politiska ekonomer, expert på de konstitutionella effekterna av det brittiska medlemskapet i Europeiska unionen och tidigare tillfällig rådgivare till ministrar. Han har en lång erfarenhet av att framgångsrikt förutse ekonomiska och politiska kriser. Han var tidigare docent vid universitetet i Mainz i Tyskland och affärsbankman i City of London. Han var Referendum Party-kandidat i North West Durham i parlamentsvalet 1997 (5,2 %) och UK Independence Party:s ledande kandidat för den nordöstra regionen i Europavalet 1999 (8,8 %). Han är författare till ett 80-tal artiklar och policydokument och sex internationellt prisade böcker: Han har skrivit ett stort antal artiklar och internationella böcker och har skrivit sex internationella böcker i sex internationella böcker, bland annat Government against the People (1986), The Emancipated Society (1988), The Failure of the State (1989) och om Europeiska unionen: Treason at Maastricht (tillsammans med Norris McWhirter, fjärde upplagan 2000), Europe’s Full Circle (tredje upplagan 1998, även publicerad i Jugoslavien och Polen) och Fascist Europe Rising (2002, nu publicerad i Polen och Serbien) samt e-boken And into the Fire

1 svar

  1. Bertil Carlman skriver:

    När Rodney Atkinson skriver att ”Krigets första offer är sanningen” skriver han något som sagts många, många gånger tidigare. När jag nu lyssnar på SR eller tittar på SvT är det så enormt uppenbart. Bägge dessa statligt sponsrade organ offrar utan tvekan sanningen, och de gör det främst genom att hoppas på att vi inte kommer ihåg vad som skett tidigare, och att vår avsky för krig skall få oss att ryckas med i ett närmast hysteriskt fördömande av att en så tydligt hotad stat plötsligt säger, att nu får det vara nog och går till motattack.
    Om en tid när röken skingrats, kanske våra ledare i Väst äntligen beslutar sig för att på allvar komma till tals med sin fiende för verkliga förhandlingar om säkerheten i Europa. Men jag tror det kommer att bli svårt, för precis som nämns i artikeln, är dessa Västs ledare väldigt, väldigt okunniga, och detta parat med hybris, är ingen bra kombination för diplomatisk verksamhet. Då dessa egenskaper är typiska för ledare i länder som befinner sig i allmänt förfall kommer en tredje faktor in, rädslan för att tappa greppet, rädslan för att bli obsolet (föråldrad, ur bruk, urmodig, omodern, obruklig, förlegad, antik, mossig, gammalmodig, mossbelupen, ute, utdaterad). Denna rädsla kommer att ytterligare minska förmågan till de framöver så nödvändiga diplomatiska verksamheterna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.