Colombias president i FN: Gör slut på kriget mot knarket och rädda miljön

Nyligen höll Colombias nyvalde president Gustavo Petro ett mycket angeläget tal inför FN:s generalförsamling. Petros politik avviker kraftigt från hans högerkonservativa föregångares, och det gjorde också talet. Med stort allvar talade Petro om att Amazonas förstörs för att USA:s och Colombias överheter för ett krig mot narkotikan, som i praktiken blivit ett krig både mot miljön och mot småbönderna. Han påpekade att kapitalets logik lett till missbruk inte bara av droger, utan också – och framför allt – av kol, olja och pengar. Och till krig i Irak, Libyen, Syrien, Ukraina… Men världen behöver inte mer krig, vi behöver fred.

Här några citat ur talet, som publiceras i sin helhet nedan.

– För världens makthavare är djungeln och dess invånare skyldiga till den farsot som plågar dem. Makthavarna plågas av beroendet av pengar, av att föreviga sig själva, av olja, av kokain och av de än värre drogerna för att kunna bedöva sig än mer.

– Jag kräver här, från mitt sargade Latinamerika, att det irrationella kriget mot drogerna skall upphöra. För att minska narkotikakonsumtionen behöver vi inte krig, utan vi behöver alla bygga ett bättre samhälle. Ett mer omtänksamt samhälle. Mer kärleksfullt, där livets intensitet räddar från missbruk och nytt slaveri.

– Ni femdubblar mentaliteten hos dem som politiskt skapade gaskamrarna och koncentrationslägren. Ni reproducerar i planetarisk skala 1933. Den stora triumfen för angreppet på förnuftet.

– Klimatkatastrofen fyller oss med virus som svärmar över oss, men ni gör affärer med mediciner och förvandlar vacciner till handelsvaror.

– Bakom missbruket av kokain och droger, bakom missbruket av olja och kol finns det verkliga missbruket i denna fas av mänsklighetens historia: missbruket av irrationell makt, av vinst och pengar.

– Från djungelns och skönhetens land, där de beslutade att göra en planta i Amazonas regnskog till en fiende, utlämna och fängsla dess odlare, uppmanar jag er att stoppa kriget och att stoppa klimatkatastrofen.

– Det är dags för FRED.

För ett år sedan publicerade vi ett passionerat tal i FN:s generalförsamling av Barbados premiärminister, Mia Amor Mottley, där hon uppmanade världens ledare att ta de globala kriserna på allvar. Läs också gärna det igen. Vi här i Väst bör nog lyssna mer på rösterna från ”det globala Syd”. Hos oss är det synnerligen tunt med framsynthet och klokskap. Mest krigsretorik.

_______________

Tal av Colombias president Gustavo Petro inför FN:s generalförsamling, 20 september 2022

Jag kommer från ett av de tre vackraste länderna på jorden.

Det finns en explosion av liv där. Tusentals mångfärgade arter i haven, i skyn, på land. Jag kommer från de gula fjärilarnas och magins land. Där i bergen och dalarna med all sin grönska, forsar inte bara de rikliga vattnen ner, utan också strömmarna av blod. Jag kommer från ett land med blodig skönhet.

Mitt land är inte bara vackert, det är också våldsamt.

Hur kan skönhet förenas med död, hur kan livets biologiska mångfald slå ut bland dödens och skräckens danser? Vem är skyldig till att förtrollningen bryts av skräck? Vem eller vad är ansvarig för att livet drunknar i rutinbeslut om rikedom och ränta? Vem leder oss mot undergången som nation och folk?

Mitt land är vackert eftersom det har regnskogarna i Amazonas och Chocó, vattnen, Andernas bergskedjor och haven. Där, i dessa djungler, avges planetens syre och koldioxid från atmosfären absorberas. Bland dessa miljontals koldioxidabsorberande växter finns en av de mest förföljda på jorden. Till varje pris försöker man förstöra den: det är en växt från Amazonas, kokabusken, inkafolkets heliga växt. Den befinner sig vid ett paradoxalt vägskäl.

Djungeln som försöker rädda oss förstörs samtidigt. För att förstöra kokabusken sprutar man ut gifter, glyfosat i massor som rinner genom vattnet, man arresterar odlarna och fängslar dem. För att förstöra eller tillägna sig kokabladet dödas en miljon latinamerikaner och två miljoner afroamerikaner fängslas i Nordamerika. ”Förstör växten som dödar”, ropar de från norr, men växten är bara en av de miljoner som går under när de släpper loss elden i djungeln. ”Förstör djungeln, Amazonas”, har blivit den slogan som stater och affärsmän följer. Ropen från forskare som döpt regnskogen till en av de stora klimatpelarna är oviktiga.

För världens makthavare är djungeln och dess invånare skyldiga till den farsot som plågar dem. Makthavarna plågas av beroendet av pengar, av att föreviga sig själva, av olja, av kokain och av de än värre drogerna för att kunna bedöva sig än mer. Ingenting är mer hycklande än diskursen för att rädda regnskogen. Djungeln brinner, mina herrar, medan ni för krig och leker med den. Regnskogen, som är världens klimatiska pelare, försvinner med allt sitt liv.

Den stora svampen som absorberar planetens koldioxid dunstar bort. Den frälsande skogen ses i mitt land som en fiende som ska besegras, som ett ogräs som ska utrotas.

Koka och de bönder som odlar den, eftersom de inte har något annat att odla, demoniseras. Ni är bara intresserade av mitt land för att spruta gift på våra djungler, för att sätta våra män i fängelse och utsätta våra kvinnor för utslagning. Ni är inte intresserade av barnens utbildning, utan av att döda deras djungel och utvinna kol och olja ur dess inre. Svampen som absorberar giftet är värdelös. De föredrar att kasta ut mer gift i atmosfären.

Vi tjänar dem bara för att fylla tomheten och ensamheten i deras eget samhälle, som får dem att leva i drogbubblor. Vi döljer deras problem åt dem, som de vägrar att göra något åt. Det är bättre att förklara krig mot djungeln, mot dess växter och människor. Medan de låter skogarna brinna, medan hycklarna jagar växterna med gifter för att dölja katastroferna i sitt eget samhälle, ber de oss om mer och mer kol, mer och mer olja, för att lugna det andra missbruket: konsumtionens, maktens och pengarnas missbruk.

Vad är giftigast för mänskligheten, kokain, kol eller olja? Maktens diktat har bestämt att kokain är giftet som måste förföljas, även om det bara orsakar minimala dödsfall genom överdoser, men fler genom de blandningar som blir följden av underjordiskt styrd verksamhet. Men kol och olja måste skyddas, även om bruket av dem skulle kunna utplåna hela mänskligheten.

Detta är världsmaktens angelägenheter, orättvisans angelägenheter, irrationalitetens angelägenheter, eftersom världsmakten har blivit irrationell. I djungelns överflöd, i dess vitalitet, ser de det liderliga, det syndiga; det skyldiga ursprunget till sorgen i deras samhällen, vilka genomsyras av det obegränsade tvånget att ha och konsumera. Hur kan man dölja hjärtats ensamhet, dess torrhet mitt i kärlekslösa samhällen som konkurrerar till den grad att själen fängslas i ensamhet, om inte genom att skylla på växten, på mannen som odlar den, på djungelns frihetliga hemligheter.

Enligt världens irrationella makt är det inte marknadens fel att tillvaron begränsas, det är djungelns fel och de som bebor den. Bankkontona har blivit obegränsade, de pengar som sparas av jordens mäktigaste kommer inte ens att kunna spenderas på århundraden. Den sorgliga tillvaro som skapas av den konstgjorda uppmaningen till konkurrens är fylld av oväsen och droger. Beroendet av pengar och av att ha har ett annat ansikte: drogberoendet hos de människor som förlorar i konkurrensen, hos förlorarna i den konstgjorda kapplöpning som har förvandlat mänskligheten.

Ensamhetens sjukdom kommer inte att botas med glyfosat som sprutas på skogarna. Det är inte regnskogen som bär skulden.

Den skyldige är deras samhälle som skolats i oändlig konsumtion, i den dumma sammanblandning mellan konsumtion och lycka som gör det möjligt att fylla maktens fickor med pengar. Det är inte djungeln som är skyldig till drogberoende, det är er världsmakts irrationalitet. Försök att förse er makt med lite förnuft. Tänd århundradets ljus igen. Kriget mot drogerna har pågått i 40 år, om vi inte korrigerar kursen och det fortsätter i ytterligare 40 år kommer USA att se 2 800 000 unga människor dö av överdoser av fentanyl, som inte produceras i vårt Latinamerika. Det kommer att se miljontals afroamerikaner fängslade i sina privata fängelser.

Afrofångarna kommer att bli en affär för fängelseföretagen. Ytterligare en miljon latinamerikaner kommer att dö mördade. Våra vatten och våra gröna fält kommer att fyllas med blod, drömmen om demokrati kommer att dö i mitt Amerika liksom i det anglosaxiska Amerika. Demokratin kommer att dö där den föddes, i det storartade västeuropeiska Aten. Genom att dölja sanningen kommer de att få se djungeln och demokratierna dö. Kriget mot drogerna har misslyckats.

Kampen mot klimatkrisen har misslyckats. Det har skett en ökning av den dödliga konsumtionen, från mjuka droger till hårdare. Folkmord har ägt rum på min kontinent och i mitt land. Miljoner människor har dömts till fängelse. Och för att dölja sin egen sociala skuld har de skyllt på regnskogen och dess växter. De har fyllt tal och politik med nonsens. Jag kräver här, från mitt sargade Latinamerika, att det irrationella kriget mot drogerna skall upphöra. För att minska narkotikakonsumtionen behöver vi inte krig, utan vi behöver alla bygga ett bättre samhälle. Ett mer omtänksamt samhälle. Mer kärleksfullt, där livets intensitet räddar från missbruk och nytt slaveri. Vill ni ha mindre droger? Tänk på mindre vinst och mer kärlek. Tänk på ett rationellt maktutövande.

Rör inte med era gifter skönheten i mitt hemland. Hjälp oss utan hyckleri att rädda Amazonas regnskog för att rädda mänsklighetens liv på planeten. Ni sammankallade vetenskapsmännen och de talade med förnuft. Med hjälp av matematik och klimatologiska modeller sade de att slutet för den mänskliga arten var nära, att dess tid inte längre är tusen år, inte ens århundraden. Vetenskapen fick larmklockorna att ringa och vi slutade lyssna på den.

Kriget fungerade som en ursäkt för att inte vidta nödvändiga åtgärder. När det var som mest nödvändigt att agera, när tal inte längre var användbara, när det var oundgängligt att sätta in pengar i fonder för att rädda mänskligheten, när det var nödvändigt att så snart som möjligt lämna kol och olja, uppfann de krig efter krig efter krig. De invaderade Ukraina, men också Irak, Libyen och Syrien.

De invaderade i oljans och gasens namn. På 2000-talet upptäckte de det värsta av sina missbruk: missbruket av pengar och olja. Krig har tjänat dem som en ursäkt för att inte agera mot klimatkrisen. Krig har visat dem hur beroende de är av det som kommer att döda den mänskliga arten.

Om man ser att folken hungrar och törstar och migrerar i miljontals mot norr, dit där vattnet finns, då stänger man in dem, bygger murar, sätter in maskingevär, skjuter på dem. Ni förvisar dem som om de inte vore människor. Ni femdubblar mentaliteten hos dem som politiskt skapade gaskamrarna och koncentrationslägren. Ni reproducerar i planetarisk skala 1933. Den stora triumfen för angreppet på förnuftet.

Ser ni inte att lösningen på den stora utvandringen till era länder är att återvända till vattnet som fyller floderna och till åkrar fulla av näringsämnen? Klimatkatastrofen fyller oss med virus som svärmar över oss, men ni gör affärer med mediciner och förvandlar vacciner till handelsvaror. Ni föreslår att marknaden ska rädda oss från det som marknaden själv har skapat. Mänsklighetens Frankenstein ligger i att låta marknaden och girigheten agera utan att planera, genom att ge upp hjärnan och förnuftet. Att låta den mänskliga rationaliteten knäböja för girigheten.

Vad är det för mening med krig om det vi behöver göra är att rädda den mänskliga arten? Vad är det för mening med Nato och imperier om det som kommer är slutet för intelligensen? Klimatkatastrofen kommer att döda hundratals miljoner människor – och lyssna noga – den skapas inte av planeten, den skapas av kapitalet.

Orsaken till klimatkatastrofen är kapitalet. Logiken i att samlas bara för att konsumera mer och mer, producera mer och mer och för att vissa ska tjäna mer och mer skapar klimatkatastrofen. De tillämpade den utökade ackumulationens logik på kolets och oljans energimaskiner och släppte loss orkanen: den allt djupare och dödligare kemiska förändringen av atmosfären. I en parallell värld är den utökade kapitalackumulationen en utökad ackumulation av död.

Från djungelns och skönhetens land, där de beslutade att göra en planta i Amazonas regnskog till en fiende, utlämna och fängsla dess odlare, uppmanar jag er att stoppa kriget och att stoppa klimatkatastrofen. Här, i Amazonas regnskog, finns ett misslyckande för mänskligheten.

Bakom de brasor som bränner den, bakom dess förgiftning finns ett integrerat, civilisatoriskt misslyckande för mänskligheten. Bakom missbruket av kokain och droger, bakom missbruket av olja och kol finns det verkliga missbruket i denna fas av mänsklighetens historia: missbruket av irrationell makt, av vinst och pengar. Detta är det enorma dödliga maskineri som kan utplåna mänskligheten.

Som president för ett av de vackraste länderna på jorden, och ett av de mest blodiga och kränkta, föreslår jag er att avsluta kriget mot drogerna och låta vårt folk leva i fred. Jag uppmanar hela Latinamerika att göra detta. Jag uppmanar Latinamerikas röst att enas för att besegra det irrationella som gör våra kroppar till martyrer. Jag uppmanar er att rädda Amazonas regnskog tillsammans med de resurser som kan tilldelas livet världen över.

Om ni inte har kapacitet att finansiera fonden för skogarnas revitalisering, om det väger tyngre att allokera pengar till vapen än till liv, så minska då vår utlandsskuld så att våra egna budgetutrymmen frigörs och kan användas till uppgiften att rädda mänskligheten och livet på planeten. Vi kan göra det om ni inte vill. Det är bara att byta ut skulden mot livet, mot naturen. Jag föreslår, och jag uppmanar Latinamerika, att föra en dialog för att få slut på kriget. Pressa oss inte att gå ut på krigets fält.

Det är dags för FRED.

Låt de slaviska folken tala med varandra, låt världens folk tala med varandra. Krig är bara en fälla som leder till tidens slut i irrationalitetens stora orgie.

Från Latinamerika uppmanar vi Ukraina och Ryssland att sluta fred. Endast i fred kan vi rädda livet i vårt land. Det finns ingen total fred utan social, ekonomisk och miljömässig rättvisa. Vi befinner oss också i krig med planeten. Utan fred med planeten kommer det inte att finnas någon fred mellan nationerna. Utan social rättvisa, ingen social fred.

Översättning: Pål Karlsson (från engelska på Peoples Dispatch)

Talet på spanska (pdf från FN:s webbplats).