Donutekonomi – en kompass för omställning

6 svar

  1. Bertil Carlman skriver:

    ”Donutens yttre ring är det ekologiska taket som inte får överskridas. Den utgörs av de nio planetära gränser som Johan Rockström med forskarkollegor identifierat. Den inre ringen är ”det sociala fundamentet” som måste garanteras människorna, tolv livsnödvändigheter som ingen bör vara utan. De är hämtade från FN:s globala hållbarhetsmål, men såvitt jag förstår anpassade av Raworth själv. Mellan den inre och yttre ringen har vi det utrymme mänsklighetens ekonomiska verksamhet måste hålla sig inom, det rättvisa miljöutrymmet. Miljontals människor lever dock fortfarande på en nivå under gränsvärdet för vart och ett av de sociala fundamenten och vi har redan överskridit åtminstone fyra av de planetära gränserna.”
    Jahaja, ok det kan väl stämma. Men vi vet att svensken J. Rockström liksom FN:s globala hållbarhetsmål, liksom Klaus Schwab, grundare av WEF, definitivt inte tänker utanför boxen. Jo kanske den lilla boxen, men inte den större. Och denna större box är den kapitalistiska/imperialistiska världsordningen. Har vi inte sett nog av hur enormt illa den fungerar? Den pågående pandemin visar nu hur Big Pharma beter sig, hur motsättningen mellan Storbritannien och EU drabbar vanligt folk, hur solidariteten inom EU krackelerar i många frågor och hur i stort sett alla europeiska länder sluter upp bakom den stat som genom krig och allmänt rofferi gör mest för att ödelägga jorden. Även det svenska folket måste lära sig att när taket håller på att rasa in, så är det nog dags att bygga ett nytt hus, ett hus som inte ägs av en liten, liten knökrik grupp av människor. En handfull människor som i ökande takt vidgar sitt ägande. Bill Gates är nu t.ex. den störste ägaren av jordbruksmark i USA (Bill Gates er nå USAs største jordeier | steigan.no) Är det han som skall bestämma vad befolkningen i USA skall ha till middag? Ingenstans i redogörelsen ser jag att Kate Raworth tänker sig att den kapitalistiska marknadsekonomin kanske är själva roten till att ”vi redan har överskridit åtminstone fyra av de planetär gränserna”.

    Jag orkar inte läsa en bok som handlar om hur man arbetar för att göra om VVS-systemet i ett hus, där grunden särat på sig och taket läcker sedan många år.

    • Pål Karlsson skriver:

      Min morfar, den gamle kommunisten, hade lärt sig av aposteln Paulus att man ska pröva allt och behålla det bästa (1 Tess. 5:21: ”… pröven allt, behållen vad gott är”).

      Kate Raworths bok handlar inte om att ”göra om VVS-systemet i ett hus, där grunden särat på sig och taket läcker sedan många år”. Den handlar om hur vi kan bygga ett nytt hus med en solid grund som håller ihop (alla människors grundläggande behov är tillgodosedda) och ett tak som inte läcker (inom vad planeten klarar av). Också jag var irriterad över att Raworth tycks se orsakerna till problemen i de nationalekonomiska teorierna snarare än i det ekonomiska systemet i sig. Men det hon anser måste göras är knappast möjligt inom den kapitalistiska marknadsekonomin, i varje fall inte om den ekonomin inte regleras mycket hårt. Hon hävdar ju bland annat att marken bör ägas av samhället och att företagen bör vara folkägda i någon form. I boken finns en hel del som kan prövas i en diskussion – och kanske t o m i praktiken – för att se om det är något att behålla.

      Jag tycker att det är angeläget att få till ett folkbildande samtal med deltagande av människor med olika perspektiv och synpunkter. Inom klimat- och miljörörelsen finns gott om goda krafter – många betydligt yngre än oss – som både har mycket kunskap och ser behovet av systemförändring istället för klimatförändring. I ett sådant samtal, som bland annat kan äga rum i studiecirkelform, tror jag att Donutekonomi-boken kan vara en lämplig början. Folkbildning kan inte vara att proklamera. Då stöts stora delar av folket bort.

      Johan Rockström kanske inte är en fullfjädrad marxist, men han hävdar i alla fall att det måste till en “stor omställning” (Great transition; OBS ej Great reset á la Schwab); vi kan inte fortsätta med business as usual. Redan 2015 skrev han i essän Bounding the Planetary Future: Why We Need a Great Transition (https://greattransition.org/publication/bounding-the-planetary-future-why-we-need-a-great-transition):

      “The urgency of the challenges ahead demands a two-prong strategy: acting within our current obsolete development framework to bend environmental and social justice curves as much as possible, while simultaneously fostering the longer-term shift in consciousness to values and institutions that equitably integrate people and planet”.

      Nej, han säger inte rent ut att det är ”den kapitalistiska/imperialistiska världsordningen” som måste vältas över ända, men andemeningen är ändå åt det hållet. Och marxisten och chefredaktören för tidskriften Monthly Review, John Bellamy Foster, har ofta i sina artiklar hänvisat till de nio planetära gränserna, och att det krävs en demokratiskt planerad socialistisk ekonomi för att klara dem. Bara för att Rockström inte använder en marxistisk terminologi kan han väl vara värd att lyssna på och lära av när det gäller de planetära gränserna? Schwab bör man nog f.ö. också lyssna på, men då för att lära sig hur fienden tänker.

  2. Ulf Nilsson skriver:

    Trots att detta är en summering av boken fann jag den svårläst. Bäst är de 5 rubrikerna (Marken, Pengar osv) i “Princip 5”. En studiecirkel kan nog bena ut mina frågetecken.

    • Pål Karlsson skriver:

      Vet inte om detta gör det enklare att begripa, men här kommer i alla fall ett försök till kort-kort samanfattatnde tolkning av bokens budskap som jag uppfattar den:

      1. Hela den totala ekonomin – vårt sätt att producera, konsumera och distribuera varor och tjänster – måste organiseras/regleras så att alla människors grundläggande behov tillgodoses och så att planetens livsuppehållande ekosystem bevaras. Detta måste vara målet för den politiska ekonomin, som bör återupprättas, eller – med andra ord – den ekonomiska politiken. I den mån marknaden ska finnas måste vi (mänskligheten) styra den, inte den oss.

      2. Om det målet ska nås måste ekonomin, som vi alltså ska styra:
      – för det första ses som en samhällelig/social verksamhet som är helt beroende av naturen, i vilken vi människor ingår (ekonomin äger rum i samhällen och innebär ett utbyte av ämnen och energi med naturen), och
      – för det andra omfatta inte bara marknaden och hur den fungerar, utan också räkna med hushållen, staten och inte minst allmänningarna.
      Men så tänker inte dagens – och gårdagens – nationalekonomer.

      3. Människorna är inte uteslutande – och inte ens i huvudsak – ekonomiska individer som framför allt strävar efter egennytta, vilket den traditionella nationalekonomin förutsätter. Vi är samarbetande och solidariska, vilket bör tas med i beräkningen. Kapitalismen gör oss till ”homo economicus”, men egentligen strider det mot vår natur.

      4. Ekonomin är ett komplext system som måste studeras med hjälp av systemanalys, på samma sätt som ekologiska system och universum. Ekonomin är inte ett mekaniskt system som kan analyseras med ingenjörsmässiga metoder, vilket nationalekonomin gör idag.

      5. För att klara “det sociala fundamentet” där jämlikhet är en viktig aspekt måste vi ha en i någon form planerad ekonomi med “inbyggda fördelningsmekanismer” vilket kräver demokratisk (folklig) kontroll av marken, pengarna, företagen, tekniken och kunskapen.

      6. För att klara “det ekologiska taket” måste ekonomin bli regenerativ (återbildande och återställande), eller cirkulär för att använda ett modernt men missbrukat ord. En sådan ekonomi måste vara transparent och bygga på modularitet, öppen standard, öppen källkod och öppna data.

      7. Släpp tillväxt i betydelsen ständigt ökad BNP som ledstjärna. I den rika världen måste tillväxten nu stanna av och kanske t o m minska (vi kan inrikta oss på ett kvalitetsmässigt bra liv), medan folken i de fattigare länderna har all rätt till att få det materiellt bättre (tillräckligt med näringsrik mat, bra bostäder, god sjukvård och utbildning, m.m.) Här måste vi i den rika världen vara solidariska och stötta dem på deras egna villkor, och så att de kan hoppa över våra miljöstörande lösningar.

      • Ulf Nilsson skriver:

        Tack, det blev betydligt klarare! Kanske skulle vi erbjuda ABF en studiecirkel med denna bok som bas? Det gäller ju att komma utanför TT:s krets!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *