Vijay Prashad: Alla regioner i världen är mest drabbad

Ännu ett nyhetsbrev från Vijay PrashadTricontinental: Institute for Social Research. En tänkvärd artikel för oss i Väst som tror att vi lever där det viktigaste händer.

Brevet i original: Every Region of the World Is the Worst Affected: The Twenty-Third Newsletter (2021). Där finns det, förutom på engelska, även på spanska, portugisiska, kinesiska, italienska, hindi och grekiska. Och här på Tankarnas trädgård alltså på svenska, i översättning av Bertil Carlman.


Faisal Laibi Sahi (Irak), Café 2, 2014

Kära vänner,

Hälsningar från Tricontinental: Institutet för social forskning.

Varje månad släpper FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) ett månatligt matprisindex. Lanseringen den 3:e juni visade att livsmedelspriserna har ökat med 40%, den största ökningen sedan 2011. Effekten av denna uppgång i priset på livsmedel kommer att hårt drabba utvecklingsländerna, varav de flesta är stora importörer av livsmedelsprodukter.

Priserna stiger av olika orsaker, den nuvarande ökningen drivs till stor del av kollapsen av stora delar av den globala ekonomin under pandemin. Varningar om allmän inflation på grund av lockdown-relaterad upptrissad efterfrågan, flaskhalsar i sjöfarten och oljeprisökningar hänger över mer välbeställda stater, som – på grund av de rika obligationsinnehavarnas makt – har få verktyg för att hantera inflationen, och över fattigare stater, som virvlar runt i en katastrofal skuldkris.

Stigande livsmedelspriser kommer vid en tidpunkt då arbetslösheten i många delar av världen har skjutit i höjden. Den 2 juni släppte Internationella arbetsorganisationen (ILO) sin årliga rapport, ”World Employment and Social Outlook: Trends 2021”, som visade, (vilket var förväntat), att den på pandemin beroende ekonomiska kollapsen har inneburit förlust av hundratals miljoner jobb och arbetstid. ILO visar att denna kollaps – påskyndad av COVID-19 – har lett till ”en förvärring av långvariga strukturella utmaningar och ojämlikheter i arbetslivet, vilket har undergrävt de senaste framstegen inom fattigdomsminskning, jämställdhet och anständigt arbete”.

Effekterna av kollapsen är ”mycket ojämna”, vilket ytterligare förvärrar vad vi kallar ”vår tids tre apartheid (pengar, medicin och mat)”. Stoppade vaccinationsprogram i länder som Indien – som producerar 60% av världens vacciner – och allvarliga skuldutmaningar för länder som Argentina – som inte kan få rika obligationsinnehavare att ge landet en frist för betalning av skuldåtaganden – förhindrar återhämtning och åstadkommer ytterligare en uppsjö av hunger och förtvivlan.

Wayne Cahill Barker (South Africa), In God We Trust, 2018.

Redaktörerna för New Frame (Johannesburg, Sydafrika) slogs av det faktum att ungdomsarbetslösheten i deras land har kommit upp till 74,7% (den totala arbetslösheten är 42,3%, i sig själv en enorm siffra). Fler och fler människor kämpar för att överleva. Orden i ledarartikeln i New Frame är värda att dröja något vid:

Miljontals människor lever sina liv i ”lockdown” och uthärdar tiden i ett tillstånd präglat av skam, misslyckande, rädsla och förtvivlan. Vissa börjar sova större delen av dagen. Vissa vänder sig till olika varianter av religion och säger sig vara villiga till underkastelse i hopp om belöning. Vissa ger efter för frestelsen att dämpa smärtan med billigt heroin. Vissa tar vad de kan från vem de kan, hur de kan. Vissa, ofta uppmuntrade av familjens, vänners och den sociala gemenskapens stöd, lyckas hitta ett sätt att hålla uppe tillräckligt hopp för att fortsätta.

Tyngden av vad allt detta innebär för dessa människor och deras familjer, det kolossala slöseriet med deras färdigheter och möjligheter, tas inte som en kris av vår statsledning, eller större delen av vår elit i den offentliga sfären.

Liv räknas som avfall, röster som buller snarare än tal, protester som trafikfrågor eller brott. Människor får höra att deras lidande är en fråga om personligt misslyckande, som beror på deras försök att hantera sin situation som är en följd av moralisk upplösning. De kan utan konsekvenser mördas av staten under en protest eller en utvisning.

Ingenting här kommer att vara främmande för läsare i Sydamerika eller i Sydasien, i Papua Nya Guinea eller i Ekvatorialguinea.

Xul Solar (Argentina), Casas en alto, 1922.

ILO-rapporten visar att de ”värst drabbade regionerna under första halvåret 2021 har varit Latinamerika och Karibien, samt Europa och Centralasien”. Det här är en av dessa fraser – ”värst drabbade regioner” – som knappt betyder något. Varje region i världen drabbas hårdast, varje region är fullpackad av lidande.

Icke desto mindre har Latinamerika och Karibien påverkats mest av COVID-19, med 8,4% av den globala befolkningen och 27,8% av dödsfallen på grund av pandemin (även om dessa siffror är felaktiga, med tanke på mätningens kollaps i Indien). Toppar av COVID-19-infektioner fortsätter i Latinamerika och Karibien, dödstalen översteg en miljon i slutet av maj 2021. Som en följd av långsiktiga sårbarheter i regionen och slumpmässiga ”lockdowns” är arbetslösheten hög och de externa skuldåtagandena som andel av exporten av varor och tjänster är urholkande (över 59%).

Ett viktigt problem i länderna i Latinamerika är ökningen av fattigdom i arbetarklassen, som inkluderar både de som är anställda och de som är arbetslösa. De anställda – varav många arbetar färre timmar än tidigare och under osäkra förhållanden – kommer antagligen att möta utmaningarna av hunger och förnedring på samma sätt som de som har glidit in i den nästan permanenta arbetslöshetens led. Politik för att skapa sysselsättning ”måste vara i centrum för den ekonomiska återhämtningen”, sade ILO: s Latinamerika och Karibien-direktör, Vinícius Pinheiro, även om tilltaget från den internationella finansen gör det svårt för regeringar att anta en sysselsättningsskapande politik.

Anthony Okello (Kenya), Order from Above, 2012.

Det är just därför Tricontinental: Institute for Social Research – i dialog med ett nätverk av likasinnade forskningsinstitut – har börjat utarbeta en plan på 7,9 miljarder dollar under ledning av ”Bolivarian Alliance for the Peoples of Our America – Peoples ’Trade Treaty (ALBA-TCP)”. Vi har utarbetat en fempunktsplan som vi hoppas kommer att främja diskussion och debatt:

  1. Förbättra nivån på sociala förmåner och tjänster som folkhälsa, allmän utbildning och allmän fritid för att minska trycket på lönerna.
  2. Stärk fackföreningarna och kulturen inom dessa, så att människor inte längre ser sig själva som förtvivlade, isolerade individer vilka försöker hitta arbete, eller som måste förbättra sina arbetsplatser på egen hand.
  3. Skapa offentligt finansierade sysselsättningscentra för att hjälpa arbetslösa att söka arbete. Dessa centra bör förankras i ett nätverk av de arbetslösas fackföreningar.
  4. Tillhandahåll robusta offentligt finansierade sociala välfärdssystem utan krav på koll av tillgångar och arbete.
  5. Börja ett arbete med att förkorta arbetsveckan med en lön för alla som det går att leva på.

Vi välkomnar alla synpunkter på dessa punkter, som kommer att ingå i en integrerad plan som innehåller ett förslag om att finansiera den. Om du har några förslag, vänligen mejla dem till plan@thetricontinental.org.

Tricontinental: Institute for Social Research är ett decentraliserat nätverk av forskningscentra och projekt som finns i Afrika, Asien och Latinamerika. Ett av dessa centra ligger i Buenos Aires, där Instituto Tricontinental de Investigación Social noga har studerat krisen i Latinamerika och Karibien, men också noggrant tittat på möjligheter för att komma ur krisen. En rapport tittar till exempel i detalj på de utsatta arbetarna i Argentina, de av ”lockdown” utestängda arbetare vars arbete normalt håller samman samhället. I den här rapporten noterar forskarna att rörelsen för uteslutna arbetare (MTE) inte bara leder den sektor som strider mot deras fruktansvärda arbetsförhållanden, utan att arbetarna också har en integrerad plan för återuppbyggnaden av Argentinas ekonomi. En annan rapport från Research Collective on Work – Argentina (Colectivo de trabajo Argentina) tittar noga på ökningen av ojämlikhet mellan de rikare och fattigare länderna liksom på denna ökning inom de fattigare länderna. Dessa forskare gör en rejäl bedömning av den samhälleliga ökningen av fattigdom, med särskild tonvikt på den arbetsfördelning som beror på kön, för att ge argument till de offentliga debatterna om vägen framåt, inte bara ur pandemikrisen utan ur kapitalismens kris.

År 2019 inrättade teamet i Buenos Aires observatoriet för konjunkturen i Latinamerika och Karibien (OBSAL) för att ta fram en analys av de strategier och policyer som skapar förvirring regionen. OBSAL-rapporterna publiceras varannan månad. I till exempel OBSALs rapport no. 12 (maj 2021), utgår forskarna från de massiva protesterna och tillslaget i Colombia till valet för en ny konstituerande församling i Chile. Det finns inget bättre sätt att ta ett grepp om komplexiteten av händelser, som (efter analys) blottlägger de strukturella tendenser som är på gång på kontinenten.

Gerardo Chávez (Peru), La justicia en su laberinto, 2009.

Under sin presentation för FN: s High-Level Committee on South-South Cooperation den 2 juni sa Alicia Bárcena, verkställande sekreterare för Ekonomiska kommissionen för Latinamerika och Karibien (CEPAL), att kontinenten behövde utrota fattigdom, gå mot jämställdhet, och vitalisera processen för regional integration. Detta är en korrekt bedömning, även om den försvagas av USA:s och de rika obligationsinnehavarnas intrång, där USA försöker driva länder i Latinamerika mot varandra och de senare förhindrar en sund omförhandling av regionala skulder. Våra forskare samlar bevisen, inte bara för problemen, utan försöker också utforma det som behövs för lösningar på strukturella kriser. Våra länder behöver en långsiktig plan för att lämna denna nyliberala mardröm. Hjälp oss att utveckla en sådan handlingsplan.

Varma hälsningar, Vijay

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.