Kina utrotar absolut fattigdom medan miljardärer åker på nöjesresa till rymden

Att vara säker på att ha mat för dagen är en mänsklig rättighet som en mycket stor del av världens folk saknar. Under pandemin har den andelen ökat dramatiskt, enligt FAO (FN:s Food and Agriculture Organisation). Samtidigt slängs mat som om den lastades på lastbilar som stod stötfångare mot stötfångare skulle räcka sju varv runt jorden! I det läget väljer de snuskigt rika att turista fyra minuter i rymden för 5,5 miljarder dollar! Världen, så som vi osolidariskt låtit bygga den, är absurd, skändlig. Men Kina visar att det går att utrota extrem fattigdom. Där har alla uppnått den mänskliga rättigheten att få äta sig mätt varje dag.

Vad kan vi göra? Tja, till att börja med bekämpa vaccinapartheid. Kräva att alla världens länder får vaccin mot Covid-19 till sin befolkning innan vi ger oss själva en tredje dos. Och läsa Vijay Prashad. Här kommer hans trettioförsta veckobrev för i år.

Översättning: Pål Karlsson och Bertil Carlman


Kvinnor som flyttat till Wangjia kommun deltar i lokala aktiviteter i samhällscentret i Tongren City,
Guizhou-provinsen, april 2021.

5 augusti 2021

Kära vänner,

Hälsningar från skrivbordet på Tricontinental: Institute for Social Research.

Förbryllande nyheter kommer från Internationella valutafondens (IMF) flaggskeppsrapport World Economic Outlook. Rapporten lyfter fram många av de angelägna frågor som vår planet står inför: störningar i den globala distributionskedjan, stigande fraktkostnader, brist på insatsvaror, stigande råvarupriser och inflationstryck i många ekonomier. Den globala tillväxttakten förväntas nå 6 procent 2021 och 4,9 procent 2022, och drivs av högre global statsskuld. Enligt rapporten uppnådde denna skuld ”en oöverträffad nivå på nära 100 procent av global BNP 2020 och beräknas ligga kvar på den nivån 2021 och 2022”. Utvecklingsländernas utlandsskuld kommer att förbli hög, med föga förhoppning om lättnad.

Varje år lyfter IMF: s chefsekonom Gita Gopinath fram rapportens huvudteman i sin blogg. I år har hennes blogg en tydlig rubrik: Drawing Further Apart: Widening Gaps in the Global Recovery. Klyftan går längs linjerna mellan Nord och Syd, där de fattigare länderna inte kan hitta en enkel väg ut ur den pandemibaserade globala avmattningen. Det finns en rad orsaker till denna klyfta, till exempel straffet för att man förlitar sig på arbetskraftsintensiv produktion, befolkningens allmänna fattigdom och de långvariga skuldproblemen. Men Gopinath fokuserar på en aspekt: ​​vaccinapartheid. “Nära 40 procent av befolkningen i avancerade ekonomier har vaccinerats fullständigt, jämfört med 11 procent i tillväxtekonomier och en liten bråkdel i utvecklingsländer med låga inkomster”, skriver hon. Bristen på vacciner, menar hon, är den främsta orsaken till de ”ökande klyftorna i den globala återhämtningen”.

Bondearbetare bearbetar marken i ett företag som tillverkar ekologisk bambusvamp, vilket bildades för att hjälpa Longmenao, en by som officiellt är registrerad som fattig, att ta sig ur fattigdomen i Wanshan-distriktet, Guizhou -provinsen, april 2021.

Dessa ökande klyftor har en omedelbar social konsekvens. FN: s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) rapport från 2021, The State of Food Insecurity and Nutrition in the World, konstaterar att “nästan var tredje person i världen (2,37 miljarder) hade inte tillgång till tillräckligt med mat år 2020 – en ökning med nästan 320 miljoner människor på bara ett år”. Hunger är outhärdligt. Matuppror förekommer nu som bevis på det, mest dramatiskt i Sydafrika. “De bara dödar oss med hunger här”, sa en Durbanbo som av det motiverats att delta i oroligheterna. Dessa protester, liksom de nya uppgifterna från IMF och FN, har återigen satt hungern på den globala agendan.

I slutet av juli höll FN: s ekonomiska och sociala råd ett politiskt forum på hög nivå om hållbar utveckling. I forumets ministerdeklaration konstaterades att ”krisen som orsakats av COVID-19-pandemin har avslöjat och förvärrat vår världs sårbarhet och ojämlikhet inom och mellan länder, accentuerat systemiska svagheter, utmaningar och risker samt hotar att stoppa eller skada de framsteg som gjorts för förverkliga målen för hållbar utveckling”. FN:s medlemsstater antog 17 mål för hållbar utveckling 2015. Dessa mål omfattar bl.a. fattigdomsbekämpning, ett slut på hunger, god hälsa och jämställdhet mellan könen. Redan före pandemin stod det klart att världen inte skulle nå dessa mål till 2030 som beräknat, definitivt inte ens det mest grundläggande målet att utrota hungern.

Under denna dystra period, i slutet av februari 2021, tillkännagav Kinas president Xi Jinping att Kina – i motsats till denna allmänna globala nedgång – hade utrotat extrem fattigdom. Vad betyder detta tillkännagivande? Som vårt team på Tricontinental: Institute for Social Research rapporterade förra månaden, innebär det att 850 miljoner människor hade tagit sig ur absolut fattigdom (kulmen på en sju decennier lång process som inleddes med den kinesiska revolutionen 1949), att deras inkomst per capita hade ökat till 10 000 US-dollar (en tiofaldig ökning under de senaste tjugo åren), och den förväntade livslängden hade ökat till 77,3 år i genomsnitt (jämfört med 35 år 1949). Efter att Kina uppfyllt de hållbara målen för fattigdomsminskning tio år i förväg bidrog Kina till mer än 70 % av världens totala fattigdomsminskning. I mars 2021 hyllade FN:s generalsekreterare Antonio Guterres denna prestation som en “anledning till hopp och inspiration för världens nationer”.

Förste sekreterare Liu Yuanxue talar med en bybo under rutinmässiga hembesök i byn Danyang, Wanshan-distriktet, Guizhou -provinsen, april 2021

Vår studie i juli, Serve the People: The Eradication of Extreme Poverty in China, inledde en ny serie som kallas Studies on Socialist Construction, genom vilken vi ämnar studera experiment i byggandet av socialistisk praktik från Kuba till Kerala, Bolivia till Kina. Serve the People baseras på studier på plats av program för att utrota fattigdom i olika delar av Kina och på intervjuer med experter som deltog i detta långsiktiga projekt. Till exempel berättade Wang Sangui, dekanus för det nationella forskningsinstitutet för fattigdomsbekämpning vid Renminuniversitetet, hur konceptet flerdimensionell fattigdom är centralt för den kinesiska strategin. Konceptet blev till politik genom Kinas kommunistpartis program om “tre garantier” (tryggt boende, hälsovård och utbildning) och “två försäkringar” (få mat och kläder). Men även här ligger kärnan i denna politik i detaljerna. Som Wang uttryckte det när det gäller dricksvatten:

Hur klassificerar man dricksvatten som säkert? För det första är det grundläggande kravet att det inte får råda någon brist på vatten. För det andra får vattenkällan inte vara för långt bort, inte mer än tjugo minuter tur och retur för att hämta vatten. Slutligen måste vattenkvaliteten vara säker, utan några skadliga ämnen. Vi kräver testrapporter som bekräftar att vattenkvaliteten är säker. Först då kan vi säga att standarden är uppfylld.

När en policy väl är utformad börjar det verkliga arbetet med att genomföra den. Kommunistpartiet (KKP) sände ut 800 000 kadrer för att hjälpa lokala myndigheter att kartlägga hushållen för att förstå djupet av fattigdomen på landsbygden. Sedan utsåg KKP 3 miljoner kadrer av partiets 95,1 miljoner medlemmar till att ingå i 255 000 arbetslag som under flera år bodde i fattiga byar och arbetade för att utrota fattigdom och de sociala förhållanden som den skapade. Ett lag tilldelades en by, en kader till varje familj.

Studierna av fattigdom och kadrernas erfarenheter resulterade i fem grundmetoder för att utrota fattigdom: utveckling av industrin; omflyttning av människor; incitament till ekologisk kompensation; garanti för gratis, kvalitativ och obligatorisk utbildning, samt socialt stöd. Den mest kraftfulla hävstången av dessa fem metoder var industriell utveckling, som skapade kapitalintensiv jordbruksproduktion (inklusive bearbetning av grödor och djuruppfödning), återställde jordbruksmark och odlade skog som en del av de ekologiska kompensationssystemen, vilket gav nytt liv åt områden som blivit utsatta för överexploatering. Dessutom lades tonvikten på att utbilda minoritetsbefolkningar och kvinnor. Detta resulterade i att Kina år 2020 rankades först i världen när det gäller kvinnor som deltar i högre utbildning, enligt World Economic Forum.

Mindre än 10 procent av de människor som tog sig ur fattigdomen gjorde det på grund av omflyttning, vilket ofta var den mest dramatiska metoden i programmet. En invånare som flyttats, Mou’se, beskrev Atule’er, en by vid kanten av ett berg där han bodde innan han flyttade. “Det tog mig en halv dag att klättra nerför klippan för att köpa ett paket salt”, mindes han. Han gick nerför klippan på en ”himmelstege” av rotting, som dinglade farligt från klippans kant. Hans flytt – tillsammans med de åttiotre andra familjer som bodde där –  har gjort det möjligt för honom att få tillgång till bättre faciliteter och leva ett mindre osäkert liv.

At utrota extrem fattigdom är viktigt, men det löser inte alla problem. Social ojämlikhet i Kina är fortfarande ett allvarligt problem. Det här är inte bara Kinas problem, utan pressande problem hela mänskligheten i vår tid. När vi övergår till kapitalintensivt jordbruk som kräver färre bönder, vilka typer av bebyggelse kommer vi då att producera som varken ligger på landsbygden eller i städerna? Vilka typer av sysselsättning kan skapas för människor som inte längre behövs på fälten? Kan vi börja fundera på en kortare arbetsvecka, så att vi får mer tid för samhällsengagemang och sociala aktiviterer?

En lokal matförsäljare och användare av Yishizhifu-plattformen för kortvideo visar sin matlagning i byn Danyang, Wanshan-distriktet, Guizhou-provinsen, april 2021.

Att utrota fattigdom är inte ett kinesiskt projekt. Det är mänsklighetens mål. Det är därför rörelser och regeringar som har åtagit sig att uppnå detta mål tittar noga på det kinesiska folkets prestation. Många av de pågående projekten har dock ett dramatiskt annorlunda tillvägagångssätt, där man försöker bekämpa fattigdomen genom att överföra inkomster (vilket flera sydafrikanska forskningsinstitut förespråkar). Men system för att överföra pengar är inte tillräckligt. Flerdimensionell fattigdom kräver mer än så. Brasiliens Bolsa Familia-program, genomfört av förre presidenten Luiz Inácio Lula da Silva, gjorde till exempel en enorm insats för at minska i hungern i landet, men det var inte utformat för att utrota fattigdom.

Samtidigt sjönk den absoluta fattigdomen i den indiska delstaten Kerala från 59,79 procent av befolkningen 1973–74 till 7,05 procent 2011–2012 under den vänsterdemokratiska frontens styre. De mekanismerna som ledde till denna dramatiska nedgång var en jordbruksreform, satsning på folkhälsa och utbildning, skapande av ett offentligt distributionssystem för livsmedel, decentralisering av politisk makt till lokala självstyrelser, tillhandahållande av social trygghet och välfärd och främjande av offentliga åtgärder (t.ex. genom det kooperativa Kudumbashree-projekt). Keralas chefsminister Pinarayi Vijayan sa nyligen att hans regering är fast besluten att utrota den extrema fattigdomen i delstaten. Nästa studie i vår serie om socialistiskt byggande kommer att koncentrera sig på Keralas kooperativa rörelse, med fokus på dess roll för att utrota fattigdom, hunger och patriarkat.

Från landsbygden till Tongren City, Guizhou-provinsen, april 2021.

I mars släppte FN: s miljöprogram sin rapport om matsvinnsindex, som visade att uppskattningsvis 931 miljoner ton mat hamnade i soptunnorna i världen. Vikten av denna mat motsvarar ungefär 23 miljoner fullastade 40-tons lastbilar. Om vi ​​lät dessa lastbilar stå stötfångare mot stötfångare vid jordens omkrets skulle de bilda en ring som är tillräckligt lång för att räcka runt jorden sju gånger, eller långt ut i rymden, dit miljardärerna Jeff Bezos och Richard Branson bestämde sig för att åka. De 5,5 miljarder dollar som Bezos spenderade på en fyra minuters rymdresa kunde ha gett 37,5 miljoner människor mat eller fullt ut finansierat COVAX-programmet som skulle vaccinera två miljarder människor.

Bezos och Bransons ambitioner är inte livet. Livet är ett avskaffande av nödvändighetens hårdhet.

Varma hälsningar,

Vijay

1 svar

  1. Dennis Nilsson skriver:

    De pengar bl.a Jeff Bezos och Richard Branson spenderade på en fyra minuters rymdresa, är kulmen på ett dekad-långt forsknigs- och utvecklingsprogram, för att säkra mänsklighetens långsiktiga överlevnad.

    Mänskligheten har de “vardagliga” problemen som beskrivs utförligt i din artikel. Hur skall dessa utmaningar lösas? Det finns många goda krafter, och behövs ännu fler, som kan ta sig an dessa utmaningar.

    På längre sikt, för att vi, som en art, Homo Sapiens, skall kunna överleva, så krävs det att vi etablerar oss att leva på andra himmlakroppar, än bara på vår hemplanet, Jorden. För att möjliggöra det så krävs det forskning och uteveckling av tekniker som inte finns idag.

    Denna forskning och utveckling har tidigare löst många av de utmaningar världen stog inför tidigare. Därför kommer ytterligare forskning och utveckling, på bl.a rymden, att även lösa dagens utmaningar,

    Vill man lära sig mer om de framsteg som görs, så rekommenderar jag Anton Petrov’s inspirerande YouTube-kanal. Som ex-vis detta avsnitt: https://www.youtube.com/watch?v=1EFfxMx6WJs

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *